Aftonbladet – 12 april 1843, sida 2

— Verse Rn won ville göra sitt val, hvarefter han skulle återemna resten. Rustehenhjelm lunkade utaf, och sedan han emnat hokhandlaren den gula sedeln i pant, fick ran med sig en hel pakett al nuvåteter,, som let nu för tiden heter. När han kom tillbaka var Hilma ensam i det yttre rummet, emedar hennes far samtalade med den efterskickade köp: mannen i det inre. Hon hade på den kort: tiden ordnat sina rika lockar, och syntes nu, efte den upplifvande morgonfärden, mera blomstrande in någonsin, och då bon bad Rutschenbjelm at på bordet framlägga sina medförda skatter, måst denne göra stort våld på sig, för att kunna bibe. hålla sin rol af en ringa tjenare. Så mycket fe lade han dock mot dräng-etiketten, att ban ställ de sig vid hennes sida, under det hon mönstrade pakettens innehåll. Utan att likväl gifva akt på detta, framtog hennes vackra hand bok på bok och hon examinerade nyfiket titelbladet på hvarje Ack se der! — ropade hon med strålande öga — Nadescha af Runeberg, det var någonting art! Den tar jag, ty Runeberg är min favoritörfattare. Samlade dikter af Atlerbomp,, — nej lem förstår jag inte, det får herr Atterbom föråta. Lyriska förstlingar af Carl Julius Lenströmp, iscehl Gud bevare mig från dem! Stycken på vers af Carlen,, — dem tar jag, både för hans sen och bans lilla frus skuld. — Ack! se der r hon sjelf .— ,Rosen på tistelön, en skärgårdserättelsen, — det var trefligt! den passar ypperigt, helst nu när jag sjelf tänker resa till skärården. Men hvad är det? Nyare dikter af Vilhelm von Braun,, — nej, fy! han lär vara å grufligt sjelfsvåldig och scabrös