ty i arseende till Urani 84:åriga och den perturbe rande planetens ännu större omloppstid, förblifva de under en lång följd af år, nästan oförändrade. oc ingå således i de elementer, som beräkningen af ob servationerna under denna tidrymd lemna; men on man beräknar en annan, till tiden derifrån skiljd ob servationsserie, måste man erhålla andra elementei och de båda observationsserierna kunna icke förena under samma elementsystem, utan att qvarlemna be tydliga observationsfel. Detta har såsom nämndt är inträffat med Uranus. Om man, vid bestämmandet a Saturnus lopp, icke gjorde afseende på de pertur bationer, hvilka Uranus förorsakar, skulle man finn alldeles likadana afvikelser, och om man haft tillgån; till mycket noggranna observationer på Saturnus un der en läng följd af år, hade det varit möjligt, at genom analytiska kombinationer teoretiskt upptäck Uranus, innan Herrschel påfann honom, likväl unde förutsättning, att de öfriga störande planeternas mas sor varit tillräckligt nog kända ochi kalkylen intagna Det är således icke alldeles osannolikt, att utanfö Uranus finnes en oupptäckt planet, och icke eller ä det omöjligt, att den matematiska kalkylen en gån; skall fira en af sina största triumfer, samt med sit andliga öga göra upptäckter inom rymder, dit de kroppsliga, understödt af optiska bjelpmedel, icke kun nat framtränga. Svenska topografiska korpsens geodetiska arbeten he oafbrutet fortgått sistlidne sommar. Gynnad af pas sande väderlek, kunde jag då verkställa de, för trian. gelmätningen på Öland nödvändiga astronomiska be stämningarna, så att numera vinkelobservationen på endast 2:e signalpunkter återstå för afslutande af detta arbete, hvars dubbla ändamål är, att erhålla en, til jordfigurens pålitliga bestämning bidragande gradmät ning i södra Sverge, och på samma gång en säker förbindning mellan de i fäderneslandets medlersta och södra provinser utförda geodetiska utmätningar, som ligga till grund för det kartverk, som nu är under arbete. Den utförliga och vackra karta öfver Westmanland, som befinner sig i allmänhetens händer och som snart skall efterföljas af flera, lemnar en mått stock för bedömandet af noggrannheten och fullständigheten i uppfattandet af detaljerna, hvaraf likväl största delen naturligtvis hvarken kan eller bör offentligen framläggas. — I Vetenskapsakademiens sammankomst, den 2 dennes, som jemväl bivistades af H. K. H. Kronprinsen, förekom, bland annat, en afbandling af frih. Berzelius, om svaflets föreningar med fosfor, hvaraf? inhemtas, att dessa kroppar förenas i 4 serskilda förhållanden proportionella mot fosforns oxid, undersyrlighet, syrlighet och syra, hvilka föreningar frih. kallar fosforsulfur, fosforundersvaflighet, :fosforsvaflighet) och fosforsvafla, samt att de två första svafvelbindningsgraderna erhållits i tvenne, till egenskaperna ganska olika, isomeriska modifikationer. Herr Sundevall förevisade flere afrikanska däggdjur, erhållna från herr Hedenborg. Men det, som för den större allmänheten torde vara af mesta intresse, är en afhandandling om kameleonten: Herr af Pontin lemnade till akademiens museum, j sammanhang med det zoologiska föredraget om de Afrikanska djurarterna, ett mumifieradt exemplar af en Kameleont (chamzeleo africanus), med några underrättelser om de märkvärdiga egenheterna hos detta djur, hvilket han haft lefvande i några månader. Denna Kameleont hade, jemte åtskilliga lefvande fogelarter, samt en vacker samling växter och Conchylier från Brasilien, blifvit hemförd af nuvarande fristadsoch lasarettsläkaren i Eskilstuna doktor Alfort, som fått den af Engelska guvernören Farquahr, på Isle de France, vid Afrikanska kusten, der Kameleonten lefver i det inre af öns skogar, dels i palmkronorna, dels i stenhopar. Enligt Hasselqvist, som äfven haft djuret lefvande under sitt vistande i Smirna och noga beskrifvit äfven dess anatomiska sammansättning, finnes denna Kameleont allmänt i dessa trakter; äfvensom, enligt Sundevall och Voigt, den likaledes skall förekomma i södra Spanien. Den till museum öfverlemnade Kameleonten hade, som redan är anfördt, blifvit mumifierad i den ställning han dog och med bibehållande af sitt lefvande utseende, både till fyllighet och färg. Kroppen liknar en större aborre, med kam på ryggen i stället för fenor, men med fyra fötter och en lång fallande svans. Om den inre byggnaden uppgifver Voigt 1. c., sammanstämmande med Hasselqvist, att refbenen i bröstkorgen äro hopväxte, såsom på fiskarna, hvilket Pinius redan beskrifver, (latera ventris junguntur ut in piscibus); att lungan är enkel, stor, i många flikar utbredd inom den magra, nästan köttlösa kroppen, att blodomloppet till hjertat derafskall fördröjas, hvarifrån den låga och på serskilda ställen olika temperaturen skulle bero, så att uppblåsta ljusare stycken af kroppen äro en grad F. kallare än den öfriga. Voigt tillskrifver färgskiftningen denna hudens utspänning, då herr af Pontin trodde sig hafva funnit den bero af en rörlighet, ett slags borripilation i den tunna huden öfver de fina fjällen, eller, rättare, små rörliga sköldarna, under hvilken dessa taga olika rigtningar till strålbrytning mot ljuset, hvaraf åter färgskiftningen blir en följd. Om djurets inre byggnad anfördes äfven, enligt en Engelsk författare, att Kameleontens hufvudskål skulle vara delad genom ett beneller brosklager, så att bjernans båda hälfter voro skiljda. Häraf skulle kunna förklaras det egna i ögonens rörelse, som icke följas åt i lika rigtningar, utan då det ena t. ex. ser uppåt, kan det andra speja kring sig åt annat håll. Allt skulle antyda Kameleontens vaksamhet mot faror, mot hvilka han icke har några medel till försvar. Imedlertid sades detta begär att söka ljusa ställen, isynnerhet solljuset, vara ett utmärkande drag. När härtill lägges hans förmåga att länge kunna undvara all föda — på den långa sjöresan hade han endast ätit 2 å 3 kakellackor i veckan, och här, hvarken mat eller dryck under 6 månader, — så förklarar detta, jemte hans egenskap att uppblåsa kroppen till dubbel volym när han blir skrämd, anledningen till fabeln, att Kameleonten lefver af luft och solsken. Men äfven annan ljuslåga drog honom till sig. Om aftnarna, då allt var tyst och han gick lös i rummet, hände icke sällan, att han klättrade upp på hufvudet och lade sig i håret, att betrakta den läsandes ljus, ej olik dessa drakar på antikens kaskar. SE ARA Po oo FF As IT Pp oo I.aseg har KIVfR