Aftonbladet – 11 april 1843, sida 1

Rutschenhbjelm kunde med möda afhålla si från skratt, då den lille mannen framtog en kil lelek ur fickan ock gick att framflytta ett spel bord. Men derefter sade han: Inga galenskaper numeral Jag har ju redan sagt dig, att jag vil börja ett annat lefverne. Dessutom har jag myc ket att skrifva i dag, och skulle, med din tillå telse, önska. att få vara ensam. Se, der går jus kamrer Satberg förbi, i honom finner du en vil ligare spelkararat än i mig, : Freudenborg stoppade kortleken i fickan och sade Tvärvigg! jag går ur ditt hus och manteln jag ska kar vid dörren! Ej så snart här igen kommer min luftiga fot, Ty jag i morgon står upp med Febi strålande gudon Och gör en utflygt ur bot — Vänskapsförgätne, farväl Freudenboörg marcherade ut med stolta steg och när han slagit dörren igen efter sig, mumlade Rutschenhjelm: Gud ske lol! att jag ändtligen ä fri från honom och hans ändlösa improvisationer Han kunde förderfya allting för mig, om han fick den minsta hum om milt tilltänkta äfventyr, som nog är tillräckligen besatt ändå. Men jag gör j. i det hela:en god gerning, då jag blir dräng ål en gammal :podagrist, som icke kan flytta sig sjelf Till kusk: duger jag åtminstone. Hästskötsel är just en af mina starkaste sidor, och hvem vet huru haren kan ha sin gång under den långa vägen.s Under dessa och dylika tankar fråmflöt dågen sanska långsamt för vår hjelte. På eftermiddasen kom Springfeldt med den underrättelsen, all han i skymningen ville föra Rutschenhjelm till prukspatronen, som då väntade honom, för att göra upp vilkoren. Den efterlängtade timman log ändtligen, och då Rutschenbjelm, vid ett gif