Aftonbladet – 10 april 1843, sida 3

— ÅSTRONOMISK MÄRKVÄRDIGHET. Från Bologna skrifves ä. 28, Febr.: Planeten Venus, som i anseende tjll. sin närhet till solen annars blott är synlig vid morgongryningen och i aftonskymningen, kunde i dag ses med blotta ögonen vid middagstiden. Som planeten var omgifven af ett ljust sken, så ansågo: många den för en komet; men man kunde alldeles icke misstaga sig på att det var Yenus, som genom inträffade atmosferika förhållanden visade sig för de förvånade åskådarne midt i middagsstunden. — ÅFFÄLLIGA JUNGFRURB. I Luzern hafva Jesuiterne stiftat en Pygdeförening, i hvilken de sägas hafva upptagit 7,900 jungfrur. Af dessa skola dock sedermera 4 å 300 affallit. — ÅKEJSAR NICOLAI FrIERI. I afseende härpå berättas följande anekdot i Vicomtle PArlincourts beskrifning öfver sin resa i Ryssland: Då nuvarande Kojsarinnan i Ryssland ännu var Prinsessa af Preussen, hade hon till guvernant ett Sehweitziskt fruntimmer, madame Wildermett. Denna gjorde, för att uppbära ett henne tillfallet arf, en resa till Schweitz; efter återkomsten derifrån, visade hon den unga prinsessan några dyrbarheter, som vid arfsdelningen fallit på hennes lott. Detta år en mycket gammal ring), sade prinsessan Charlotte, i det hon satte en liten göthiskt formad : guldring på fingret; det är någonting eget med den, han ser ut som cen gammal talisman. Hon ville äterlsmna ringen, men kunde ej få den från fingret. Jag hade nästan lust att behålla dån — sade prinsessan, och hon behöll den. En längre tid derefter lyckades det henne att få ringen lö3 från fingret, hon betraktade den nogare: till hälften bortnötta bokstäfver voro graverade på insidan; med mycket besvär .kunde hon slutligen läsa orden: Kejsarinna i Ryssland. Åter förflöt en längre tid; en gi! ftermålsförbindelse emellan henne och Storfursten Nicolaus föreslås. Denne Kejsar Alexanders broder, som då ännu icke var thronarfvinge, gör en resa till Berlin, för att lära känna prinsessan, och hvad som hittills endast varit en flyktig tanka, blir ett -fast beslut sedan han sett prinsessan. En dag, då han vid bordet satt bredvid henne, talade han om sin snart förestående afresa. Oc ch likväl kunde det bero af er, min prinsessa, att jag stannade längre qvar. här;, sade den höge resande. — Af mig? och hvad skulle jag väl kunna göra dertill? frågade prinsessan Charlotte leende. — Om ni icke ville försmå min hyllning! — Ingenting annat? — Och gifva mig mod att behaga eder. — Det är någotsvårare. Ögonblicket är också illa valdt; att tala om någonting sådant, vid bordet och i allas närvarop — — Vi behöfva alls icke tala ! — Huru ? — Gif mig blott ett tecken, en underpant. Denna lilla ring, som skulle göra mig så lycklig. Vill ni ge mig dån?, — Huru, här i allas jåsyn ? — Ingen skall märka det. Tryck ni ringen i en liten bit bröd, och lemna detta sedan på borIdet; jag skall då, utan att någon märker det, taga talismannen. — Ja det är också verkligen ev talisman., — ,Jag anade det. På detta sätt började denna förbindels ;e, som blifvit beslutad i himlen, och som inskriften på ringen profeterat. Storfursten fick ringen, äktenskapet blef ett af de lyckligaste, och 5 (år derefter var Nicolaus Kejsåre i Ryssland. Kejsa;ren har sedermera aldrig lemnat den hemlighetsfulla ringen; men då den år för trång för hans finger. bär han den i en kedja på bröstet. — KEJSERLIGA PREROGATIVET I TURKIET. Ått detta är ganska vidsträckt, derom har väl allrig kunnat vara något tvifvel, men vi kunna icke påminna oss, att hittills någorstädes bland jura majestatia i nämnde land hafva sett uppräknadt det, hvarmed vi nu skole göra läsaren bekant. I Gazette des Tribunauz rättar en i Paris vistande Turk några oriktiga uppgifter, som influtit i en tidning rörande turkiska förhällanden, och kommer dervid att nämna, att ibland kejsarens rättigheter, eller, som det der i landet kallas, Ourf, äfven är den, att bans majestät utan dom och Iransakning, och utan att dertill behöfva anföra ett enda skäl, ;kan låta slå hufvud t uf 44 personer om da: gen! Denna ohyggliga ourf förskrifver sig ifrån den friden, då janitscharer ännu funnos, hvilka icke sällan hotade sultans personliga säkerhet, och det lärer derjöre ansetts nödvändigt, att lägga denna blodiga motvigt i hans hand. Ourf har dock icke sedermera blifvit afskaffad, oaktadt janitscharerne blifvit utrotade. Den nuvarande sultan är dock af ett så mildt och humant sinnelag, att han icke gör något bruk al ourf; tvärtom skall han ofta vägra att underteckna dödsdomar, då brottet varit något annat än mord. — DET INRE AF ETT KINESISKT TEMPEL. Det förnämsta jag varseblef, omtalar en res sande, var en jettestor gudinna med ett litet barn på armen. Såsom konstyerk betraktadt, erinrar denna mejslade och målade grupp om Madonna de San Sisto i Dresden. Hela byggnaden har utseende af en katolsk kyrka. Gudar och gudinnor äro från hufvud till fot ciselerade och Bbetäckta med glänsande .plåtar, att man kunde säga dem vara utstyrda med alla regnbågens färger. De bättre bildstoderne äro blott starkt förgyllda; jag förmodar de eljest äro af trä. Några af dem göra ära åt kons stnärerne. De synas föreställa vise män, som varit vördade i landet, och de fleste hafva en bedjande ställning. Grekisk skönhet får naturligtvis! icke sökas hos dem. Bland afgudabeläten såg man tvenne ohygglige sittande figurer, den ena med en lyra, den andra med en sabel i handen. Lyrspela-! ren är ingenting mindre än en Apollo; ehuru han!