Aftonbladet – 10 april 1843, sida 3

Tyst, galning! — sade Rutschenhjelm — förolämpa icke denna engel. med dina oheliga blickar. Men undra hvem hon kan vara! Vi skola fråga kaptenen Den treflige och glade kapten S. kom just nu emot dem, och af honom fingo de veta, att den bvitklädde mannen var en rik brukspatron Silfverberg från någon af de norra orterna, och den vackra flickan hans dotter. De skulle stiga af vid denna station, för att sedan fortsätta resan landvägen till Strömstad, hvars bad brukspatronen ämnade begagna mot sin podager, som ogjort honom nästan oförmögen att gå. Tillika herättade han att brukspatronens kusk, som under resan varit nere i machineriet, genom oförsigtighet fått sin arm krossad, och hade måst qvarleranas vid Sjötorp. Han, kaptenen, hade fått iuppdrag af brukspatronep, att genom sina bekanta härstädes söka att skaffa en annan kyrsk, och frågade till den ändan våra begge vänner orn de kunde gifva anvisning på en sådan person. Då de ej kunde detta, vände han sig till den lyssnande kongl. sekter Springfeldt, som genast lät presentera sig för brukspatronen, hvilken han lofvade att innan aftonen skaffa den säkraste kusk i verlden, ty Springfeldt var en mycket tjenstaktig herre, färdig att lofva allting. Brukspatronen tackade förbindligt och bad honom helsa på sig på stadens gästgilfvaregård, der han ämnade taga in och hvila ut öfver dagen. i Imedlertid stod Rutscbenhbjelm dold bakom en vedhög och betraktade den sköna flickan med stigande förtjusning. Hvarje hennes minsta rörelse hade ett förtrollande behag, och då hon med barnslig ömhet lutade sig ned öfver sin far, tyckte han sig aldrig hafva sett en fullkomligare bild af den hulda, qvinliga omsorgen. Förgäfves ryckte honom Freudenborg i rocken, för att draga honom med sig i de nedra, för magen mera in:bringande regionerna. Först när sekter Springfeldt med snabba steg syntes lemna ångbåten, skyndade