Aftonbladet – 10 april 1843, sida 3

san genast efter och ropade: Et ord, bror Springeldt! j ,Hya så ? ropade denne och tvärstannade. Du har ju fått i uppdrag att skaffa bruksparonen en kusk. Ja, på min saligheti, — bedyrade Springfeldt som han alltid ejorde, äfven ide mest oträngda mål. Nå, vet du väl hvar en sådan står att erhålla, här i staden? Nej, min hjertans bror! Fördöme mig jag det vet, på min salighetl, — försäkrade Springleldt iterigen, med brådskande och skorrande röst. Hvarför lofvade du då så säkert? Ah! jag är en )Kunstversteher, begriper dul — skrattade Springfeldt. — Brukspatronen är rik: han bjuder mig på en, gentil middag, och om jag in icke kan skaffa någon kusk, måste han dock alltid prisa min goda vilja. Jag skall imedlertid ut att vigilera. Fördöme! adjö med dig, på -..min salighet! : : Nej, vänta ett ögonblick! ropade Rutschenhjelm. Jag kan gifva dig anvisning på en säker kusk, men låt oss gå in på källaren och dricka ett glas vin, så kunna vi der tala vidare om saken. Springfeldt var icke sen att följa, och då de båda snart sutto med glaset i hand, sade Rutschenhjelm: Hör du, bror! brukspatronen lär vara en rik knase, flickan är förb. vacker — ja; så vacker, att jag redan är pinkär i henne — och jag, jag sjelf, vill blifva kusk. Det går inte an, på min salighet! — ropade Springfeldt. : : Jo, det går alldeles förträffligt bra an — fortfor Rutschenbjelm — bara vi göra upp saken klokt. Hör nu min plan! Du går om en stund till brukspatronen och säger honom att du afsänd! ett bud åt landet till en vän, som har en ypperlig kusk från Stockholm, men hvilken han nu önskar göra sig af med, emedan han sålt sin egendom. I eftermiddag går du återigen till brukspatronen och underrättar honom, att kusken lof