Aftonbladet – 3 april 1843, sida 2

niskan åldras. Några dagar derefter inträffade har i K. — han visste att hans gamia vän Wimmer kant bodde der, var en rik man och hade myc ket inliytande. Han gick således till vännen Wimmerkant men icke eller der återfann ban sin gamla vär Wimmerkant var nu en af den lilla stadens mag nater, var en man som ledde borgerskapet, snub batle upp alla dem, som på något sätt kunde an ses för honom underlägsne i förmögenbet elle makt; med ett ord, hade från att vara en gla och treftig kamrat, blifvit ett slågs mecenas a det odrägliga, tryckande slaget, af hvilket ma Iser så många i våra stora och små — småstäde: En sådan herre är i sin egen tro. den kloka ste och förnumstigaste i hela Guds skapelse, de finnes ingenting som verkar på honom annat ä penningar; han äger bruk och fabriker, är en sto vän af privilegier då de röra honom sjelf, me är en lika stor hatare af andras privilegier och allmänhet af allt hvad frihet beter; han är vida re delegare i. en privatbank, der han har en mäng aktier och hvarå han inbetalt några tiondedela å hvilka han får sina sexton procents vinst. De oaktadt, påstår ban, att privatbanken är en all mänt nyttig inrättning, och -talar om det nit fö fäderneslandet, som aktieezarne visa då de tag sexton procent på penningar, för hvilka de på an nat sätt ej fingo fem. Man är således en foster landsvän, då han sjelf vinner derpå, är fet oc däst, och är prydd med vasaorden. Just en så dan figur var nu Wimmerkant eller, såsom han staden kallades, riddaren Wimmerkant eller bruks. patronen och fabrikören, ty han var allt i allo. 73 (Slutet följer.)