Aftonbladet – 3 april 1843, sida 2

1 veckan, håller en hel liten orchester al 8 personer, hvilka utföra stycken ur nyare operor, valser, marcher, m. m., och de öfriga aftnarne i veckan en skicklig fortepianospelare, och för allt detta erlägges ingen serskild afgift. ocste—--ÅXAX ——— te DON () (Insändt från en prestman i landsorten.) Några ord i anledning af den af pressen länge fortsatta diskussionen öfver Grunddragen af den Christliga Sedcläran, af Nils ignell. Ett år och derutöfver är redan förflutet, sedan Hr Ignell i sin skrift, benämnd: Grunddragen af den Christliga Sedeläran, inför allmänheten framlade sina åsigter, rörande Christendomen och dennas prak-; tiska tillämpning; men ännu synes icke vara afgjordt, huruvida bekantskapen med dessa åsigter kan vara; att rekommendera eller ej, så vida de lärdas derom afgifna omdömen hittills utfallit så olika, alt de snart! sagdt upphäfva hvarandra, såsom hvar och en känner, som följt gången af den offentliga diskussion, som, till förfäktande af det cna eller andra af dessa om-; dömen, under mer än ett halft år fortfarit. Så har — för att i andra ord uttrycka detta förhållande — en del af dem, som studerat Hr Igznells Sedelära, gladt sig att deri igenkänna en af Christendomen och det lif, som denna har för ändamål att väcka och befordra, mera förandligad och djup, och derföre mera tänkvärd uppfattning, än som deraf hittills framstått i vårt land; då andra deremot, icke utan oro och farhåga , trott sig deri endast hafva upptäckt en lärd uppställning af förvillande satser, till större delen stridande mot den heliga Skri!t och vår kyrkas bekännelse-skrifter. För att i någon mån kunna häfva den, genom dessa mot hvarandra kämpande partier uppkomna, ovisshet i ett ämne, än hvilket icke gifves något vigtigare för menskligheten, och gifva rättvisa åt Hr Ignells oegennyttiga bemödanden, önskar derföre Insändaren att få fästa en allmännare uppmärksamhet på den frågan, huruvida Hr Ignells Sedelära verkligen är behäftad med de villfardser, man lagt densammn till last. Huru härmed hänger tillsammans, torde blifva upplyst af följande jemförelse: Uti tidningen Svenska Biet, för den 24 sistl. Moj, AA 414, har man låtit allmänheten förstå, att Fr Ignell i sin Sedelära; utom många andra svära villfarelser, äfven soutenerar den, som gör menniskans upprättelse ifrån synden, endast och allenast till ett verk af hennes egen kraft, och hvaraf såtedes skulle följa, att menniskan förlossar, rättfärdiggör och försonar sig sjelf... — Uti Hr Ignells Sedelära deremot — för att i korthet nu återge hvad annars genomgår hela afhandlingen — förekommer i detta afseende en så lydande framställning: Då, enligt det bruk, som ordet rättfärdiggörelse fått i Trosläran, blott det förändrade förhållandet till Gud afses, må derföre, så framt icke begreppet skall få en falsk tydning, den andra sidan af denna act eller den samtidigt dermed skeende hjertats omskapelse, heller ingalunda förbises. Endast på detta sätt blifyver det förändrade förhållandet åskådligt, såIsom grundande sig på något verkligen med menniskan sjelf försiggånget och hafvande sin motsvarighet uti den inre förändring, hvilken vi kalle omvände!sc Ioeller pånyttfödelse, allt efter som lefnadsrigtningens motsats mot den fordna, eller den nu begynnande nya i och för sig afses. Ej så, som skulle rättfärIdiggörelsen derföre vara ett menniskans eget verk, -Ioch menniskan alltså, strängt taget, rättfärdiggöra Dock försona siq sjelf. Förlossningen vorei detta Ifall också menniskans eget verk (jmfr 8 37 mom. 5) ,Men är förlossningen och försoningen en gång skedd och. oss alla beredd genom Christi verk och varelse, så inträder dock endast genom tron hvarje enskild uti delaktighet deraf. Tron åter kan aldrig Isuppkomma af sig sjelf, emedan dertill först ock -Irämst erfordras predikan, Rom. 40: 44, d. ä. en Isådean framställning och. förkannelse, att den gudomIyliga kärleken och visheten uti Guds råd med han: i Sons sändning framstår klar och öfvertygande. P: Indetta sätt är all tro till sitt upphof betingad af med. delning och väckelse utifrån, alltså ej menniskan: Ineget verk, utan en Guds gåfva. A menniskans side Uerfordras åter receptivitet för den gudomliga sannin gen, men hvilken ock är ett Guds, Fadrens verk Iecmedan ingen kan komma till Christum med min ,dre än att Fadren drager honom, Joh. 6: 44. Der nmognad för Ordet, hvilken erfordras, om det mec frukt skall höras, tillskrifver nemligen Christus sjel uttryckligen Fadren. Följaktligen är alltsamman. ;Iynåd; och någon förtjenst eller något verk å men Iniskans sida, som icke ytterst är ett Guds verk -inlåter ej härvid uppvisa sig. Imfr pag. 279, mom. 3. . Såsom Hr Ignells motparti gått till väga vid bedö mandet af dennå hans framställning öfver menniskan. upprättelse, så hafva de ock gjort, i fråga om andr: ämnen, som dermed hafya gemenskap. Således hafv: de, utan all bevisning, förkastat såsom Bibelvidrit Ihans lärorika betraktelse öfver arfsynd:n, 8 52, mom 4 och 2; jmfåt med pag. 96, mom. 3. Ja, än mer Ide hafva till och med beskyllt honom, att hafva för -I nekat synden och gjort den till ett intet, och dett: förmodligen derföre, att han från pag. 224 till mom 3, pag. 227, sökt redogöra för 2:ne olika betraktelse l sätt, af hvilka det ena är det specwlativa, enlig hvilket synden betecknas såsom varande i sig sic! lett intet, så vida hon är det icke förverkligade go Ida. — Oanmärkt må icke heller lemnas, att Fr Ic nell äfven anses hafva uppträdt som ett slags bunds I förvandt åt Strauss, ehuru dennes mest irriga satse Eew. Fr cr