Aftonbladet – 3 april 1843, sida 2

blifvit af honom vederlagda på ett sätt. som icke mera lemnar rum åt tvifvel och ovisshet. jmfr pag. 69 och 77 med dithörande anmärkningar. — Redan häraf visar sig, i hvilken hög grad förut:sitade meningar, i förening med ett alltför långt diivet misstroeride till mera liberala grundsatser, kuna missleda omdömet. — Om nu, såsom äfven blifvit pästådt, Hr Ignells Sedelära icke till alla delar öfverensstämr mer med vår kyrkas bekännelse-skrifter; må man väl så mycket mindre undra derpå, som det numera är både bevist och erkändt, att dessa skriitor sjelfye icke äro fullkomligt Bibel-enliga, nej, icke ens gifva sig ut för att vara det, i det de uti tros-saker tillerkänna blott och bart den heliga Skrift :it dömande anseende. Men oaktadt all den skiiljakti.het, som, till följe af en stigande upplysning i allting annat, bör äga rum, och verkligen äger rum erheltan dessa Skrifter och Hr Ignells Sedelära, så har dock denna det gemensamt med de förra, att hon med dem afsäger sig allt anspråk på ofelbarhet, erkinnande, pag.. 125, att uppfattningen af den Chiustna sanningen i ingen tid må anses för fullän lad och afslutad, utan likasom sjelfva lifvets genomträngning af den ehristliga anden, så förblifver ock sjelfva sanningens rening och bestämdare uppfatining ett mål, till hvilket vi endast progressivt kunne närma oss. Till hennes mest utmärkande egzensioper hörer dock framför allt, att hon, såsom det bästa Xorrektiv mot all ensidighet och vilifarelse i uppfatt ingssättet och dess tillämpning på lifvets förhållanden, bestän: digt hänvisar på Christus, hans ord och ve:k, sädana de förtäljas i den heliga Skrift och äro för alla tikgängliga, hvarvid de satser, hon uppställer, endast så vida göra ahspråk på allmängikighet, som de bekräftade af det menskliga sjelfmedvetandet, tillika framställa sig som en konseqvent utveckling af chri,stendomens grundide. — Genom denna hänvisning på Christus, säsom den enda sjelftillri sa källan ör allt gudomslif, som kan utgjuta sig ärver verlden, rättfärdigar hon sin benämning af ch istlig. Hvar. och en, som med insändaren drifves af en andens längtan, att i alla menskliga förhållanden och sträfvanden igenkänna den öfverensstämmelse och enhet, som ligger i föreställningen om ett gemensamt mål och bektäftar apostelns utsago: såsom vi uti en Ickamen hafva många lemmar, men alla lemmar hafva icke allt samma embete, så äre vi nu månge en Ickamen i Christo, men inbördes är: vi hvars annars lemmar, han skall i herr Ignells Sedelära: finna en tillfredsställande anvisning, för menskligheten och sig sjelf, att komma detta mål närmare, — finna, att all mensklig verksamhet, äfven den som är inskränkt till lifvets timliga bestyr, låter förena sig i en enda odelad verksamhet för det himmelska rike, som utgör christendomens grundid, — finna, att christnas enda igenkänningstecken är detta. att de, drifna och sammanhållna af samma kärlekens ande, som från, Christus utgår, endast lefva för hvarandra och, i det de icke vilja vara något annat än rättskaffens medlemmar af hans rike, alltid hafva sin blick riktad på det gemensamma tillståndet, — finna, att i ingo andro namne är salighet än iJ.su Christt hamn. . Genom denna i herr Ignells Sedelära af full bevisning beledsagade herrliga framställning af det christna lifvet är ock hennes företräde obestridligt, då man besinnar, att den upphöjda karakter, som den christna Isedeverksamheten sålunda erhåller, dels alldeles blifvit förbisedd af dem, som förut behandlat den christna sedeläran, i det de, byggande på Moses, förvandlat Idet christna lifyet till ett blott yttre rättsförbållande, der det blott gällde att ostraMligt framvandra sin väg, Imed förbiseende af det befruktande i ens Nf för det lallmänna sedetillståndet, dels, der man byggt uppå Iden christna tron, all verkan af densamma blifvit inIskränkt till inflytelsen på det troende subjcktet, men Tnverkningarna på det allmänna af detta trostif blifvit sltemnade derhän; -hvarföre det christna lifvet i sina bästa sedligt religiösa produktioner, såsom hos en TArnåt, antagit en mer enskild asketisk. karakter. l Icke af partisinne, men af kärlek. till sanningen och för den vigtiga sakens skull, har insändaren velat utsäga dessa ord, fullt öfvertygad, att herr Tenells SeIdelära, fattad i sitt sköna sammanhang, långt ifrån latt förvilla, skall meddela många för menskligheten loch den enskilde, uti en tvifvelsjuk tid, ganska dyrbara och helsosamma lärdomar ). H. Insändaren har så ofta och så utförligt som möjligt: .till bevis och vederläggning citerat ur herr Ignells ; Sedelära, dels emedan den bäst försvarar sig sjelf. e dels emedan cn och annan, utan att sjelf hafva i studerat den, tillåtit sig att deröfver fälla ogrun dade och kärlekslösa omdömen. VIGTIG UPPFINNING TILL ORGELVERKS I FÖRBÄTTRANDE OCH FULLKOMNING. Hr direktören Abr. Mankell har benäzcet meddelat nedanstående intressanta upplysning, som visar, att en högst vigtig förbättring i orgelverket iblifvit giord af tvenne Svenskar: