Aftonbladet – 31 mars 1843, sida 3

Christer Johansson: att då vittnet, aftonen ifrågava rande dag, på gården till komminister Bursies bo ställe, mött svaranden Crona, har denne till vittne yttrat, att de fått att -.göra med en vacker pojke hvilken Crona gifvit nägra slag, derefter vittnet funnit angifvaren vara lagd på en vagn och Lagergrer sysselsatt att fastbinda honom vid den, och hade då Bursie och de tilltalade, jemte flere personer, ståt! utmed vagnen. Magnus Christiansson: att vittnet som jemväl hört berörde yttrande af Crona, erfarit att, sedan bland de tilltalade påyrkats, att angilvarer skulle bindas, denne äfven straxt derpå blifvit till händer och fötter bunden vid vagnshäcken, dervid vittnet, som icke kunde urskilja hvem, som verkställde bindandet, dock sett Lagergren stå i vagnen och hålla angifvaren i håret, för att få honom upp i åkdonet, och att bredvid angifvaren, under det han var liggande på gårdsplanen, legat en söndersplittrad käpp, den Crona kastat upp på ladugårdstaket, i hvilken sistnämnde berättelse vittnet Johannes Börjesson instämt; samt Petter Pettersson: att efter det Bursie och Crona med angifvaren anländt till häradsfängelset och kronolänsman Rundberg förklarat, det han, på eget ansvar, ej ville inmana angifvaren i häkte, hafva desse tilltalade förebrått Rundberg en sådan efterlåtenhet och påstått det vara hans skyldighet att häkta en sådan våldsverkare, som angifvaren; att under det Bursie och Rundberg fortsatt samtalet om angifvarens häktande, Crona yttrat till vittnet: här får du en vacker pojke, för hvilken du måste akta dig och på honom hafva noga tillsyn; jag var den enda i Berghem, som kunde knäcka honom; äfvensom vid utgåendet ifrån arresthuset, Crona tillsagt vittnet, att insätta angifvaren öfver natten, hvarpå ock denne sednare blifvit införd i ett af arrestrummen och der qvarhållits till påföljande förmiddag, då han, efter slutad polisundersökning, af Rundberg lösgifvits. David Jonasson: att vittnet, som förlidet år tjenat hos komminister Bursie i Berghem, vid ankomsten hem från arbetet den 47:de näsllidne Augusti, erhållit tillsägelse af Bursie, att förspänna en vagn, för att köra till Ljungby, utan att afsigten härmed likväl omnämnts för vittnet: att Julg, under hästens förspänning, satt sig på vagnen, men derefter hoppat af och sedermera gjort motstånd, då svaranderne ville förmå honom att återtaga plats på åkdonet: att Juig slutligen blifvit öfvermannad samt lagd i vagnshäcken samt bunden till händer och fötter med en lädertöm, som tillhörde Bursie och förut hängt i dennes stall, att vittnet för mörkret ej kunde se af hvilken binda det verkställdes, men att Bursie och Lagergren kort förut stått utmed vagnen, båda hållande i den töm hvarmed bindandet blifvit verkställdt: att Crona derefter yttrat, att han ej behöfde bindas mer, och dervid känt sig före med handen på Julgs fötter, samt befallt vittnet köra, men att Lagergren hindrat detta och istället bedt Bursie gå efter ctt rep: att denne derpå kommit med en täckesjo!l, som sedermera blifvit fästad emellan öfre häckarmarne på vagnen, utan att vittnet vet af hvem: och att Bursie derefter befallt vittnet köra till Ljungby med vagnen på hvilken Julg låg; men att Magnus Abrahamsson sedermera erbjudit sig dertill, i anseende till Bursies missnöje med vittnets körning; samt att Bursie, som jemte Crona och Ablstrand följde med till Ljungby, vid ankomsten hit påkallat länsman Rundbergs tjenstebiträde, för att få Julg tagen i förvar. Härförutan hafva ofvanbemäldte svarander inför häradsrätten erkänt, komminister Bursie: att vid ifrågavarande tillfälle beslutats, att angifvaren för sitt förfarande hos Bursie, samt för närmare granskning af hans pass och öfrige medhafde handlingar, skulle afföras till kronolänsman Rundberg, och då sådant, i anseende till angifvarens motsträfvighet dervid, icke kunnat ske på annat sätt, än att han fastbundits i det ikdon, på hvilket han skulle forslas, hade denna sednare åtgärd äfven blifvit vidtagen; hvarjemte Bursie vidgått, att han infumnit sig hos Rundberg, och påordrat hans tjenstebiträde för angifvarens häktande. Handlanden Crona: att ban biträdt vid angifvarens itförande utur komminister Bursies boningshus och lerunder kunnat tilldela honom någre örfilar äfvensom rågra rapp med en käpp, som han tagit från angifvaren; samt landtmäteriauskultanten Lagergren: att ingifvarens förbållande föranledt beslut hos Lagergren Itt öfverlemna honom till vederbörande polismyndigct, hvarföre och då angifvaren derpå ej velat godilligt ingå, Lagergren låtit honom såsom fånge afföas till kronolänsmannen i orten; och att Lagergren verkställt angifvarens fastbindande vid äkdonet, ä hvilet han forslades. 77 (Slutet följer.) — t—A (9 4 — Sistlidne Onsdags eftermiddag tilldrog sig på ohannis plan å Norrmalm följande mindre vanliga ändelse. En skrädderiarbetare L. kom der gåcnde ch träffade fyra bekanta, hvilka frågade honom, vad klockan vore. IL. drog då upp sin klocka, för tt se efter, hvarvid den ene af kamraterne, hvilken cke är okänd i polisens annaler, utropade: den der lockan är visst stulen, jag tager henne och skall annäla saken, hvarpå han ryckte klockan ifrån L. och emnade henne åt de öfriga, som begåfvo sig bort nedan B. uppeböll L. Imedlertid förhöll det sig så, tt klockan var rättfäången, hvarföre L. anmälde saen hos en polisgevaldiger, som eftersökte B. och emväl fick rätt på honom, men dervid förspordes det illika, att klockan var utsatt på en krog till betal-!