Aftonbladet – 31 mars 1843, sida 3

kakelugnen. Det är ofta en gubbe eller också er pojke, och i den händelsen en näsvis slyngel. Ä det en gubbe, så tar han sig en verklig faderli; myndighet öfver sin pupill, berättar den arm studenten, som så gerna ville sofva en liter tupplur, att man platt intet kan lära sig, om mar ej kryper upp bittida om morgnarne; att han sin dag väckt professor, R. och ajonkt M., och att de således genom hans försorg blifvit hvad de äro. Han kommer, om man är mycket flitig klockan tre, eljest klockan fem om morgnarne tänder ljuset, eldar och stökar, och, om detta e sör den slumrande alldelas vaken, ruskar han honom och till och med lyfter på sängfötterna, så utt corpus delicti kommer med hufvudet nedåt, It för att tvinga bonom att stiga upp och påbörja sina lärda arbeten för dagen. Genom alla dessa menniskörs bemödande bibehålles man vid nödtorftligt lif och i verksamhet. Så der mot klockan nio går man ut på lektioner. Det är få nu för tiden, som med synnerlig förkärlek. bivista lektioner, der professoren merendels ir så fuljständig och genomluttradt lärd, att man vehöfde Metusalems ålder, för att på detta sätt ära sig något; men det finnes likväl så kallade ektionshästar eller kollegiihästar, som springa på var enda lektion ifrån morgon till eftermiddag, ch sitta der i kölden och skrifva med sina blårusna och styfva fingrar. En sådan kollegiihästp ir vanligen en student, som går på fyratiotalet och i en sjutton till tjugo år reguliert bivistat akademien; karlen är merendels mycket mager och tunn om näsan, ser frågvis ut och har alltid brådtom, alltid bläck på fingrarne och grå galocher. En sådan flitig myra har aldrig tid att borsta sig, cnappt tid att äta. Talar man vid honom, så ;apar han, och vill man ha en upplysning i en ak, så börjar han blädra i sitt kollegium och varar en sedan precist med professorns ord. För n sådan är allt vetande ett intet, om det ej ordätt efter lektionen utföres och uttalas. Af veten