Aftonbladet – 31 mars 1843, sida 3

Iställda åtal emot herrar: landtmäteri-auskultanten . Lagergren, komminister Chr. Bursie, handlanden ICrona med flere, om franska undersåten, smedsgesi Ilen M. Julgs olaga häktande, uppläses nu i närva af kronolänsmannen F. W. Rundberg, såsom äklagar angifvaren Julg och samtligen de tilltalade med u dantag af studeranden Heldt, deras rättegångsbiträ herr v. häradshöfdingen A. O. Lagergren, och lemn utan anmärkning. Något annat förekommer icke t anteckning, än att Julg fordrar 50 Rdr Rgs i ersät ning för den käpp, svaranden för honom förstö och att parterne hänföra sig till hvad de förut anfö i målet. Häradsrätten lofvar att, å Lördagen den dennes, afkunna utslag i målet. Parterne afträdde. 1843, den 28 Januari. När häradsrätten nu företog öfverläggningen om bli vande utslaget i det under JM 3 häröfver i domboke anmärkte målet emellan landsfiskalen O. Andersso åklagare, franske undersåten Mathias Julg, angifvar samt landtmäteri-auskultanten ÅA. Lagergren, komm nister C. Bursic, v. pastor Heldt, med flere svarandt uppstodo dervid skiljaktiga meningar emellan ordf randen och rättens öfrige ledamöter, som enhälligt fö klarade deras beslut vara, att svaranden helt och hå let frikändes från allt ansvar för Julgs häktande oc bindande, men deremot ansågo de af svarandern hyilka enligt vittnesmålen voro öfvertygade, att, vi uppträdet i fråga, hafva slagit Julg, derföre vara ur derkastade laga ansvar. Till stöd för denna åsigt åbc ropade nämnden de af vice häradshöfdingen Lagergre uti hans skriftliga anförande begagnade skäl, hvilka d till alla delar godkände, utom hvad anginge Lage grens förmenande, att Julg genom sitt våldsamma föi farande stört hemfriden i Berghem, i hvilken omstän dighet nämnden delade samma åsigt som ordförander hvarjemte nämnden ansåg att ersättningen till åklaga ren Andersson, för dennes resor, borde utgå af all männa medel och rättegångskostnaden emellan de en skildte parterne qvittas. Ordföranden deremot hänförde sig till följande skrift liga votum: Af ransakningen har jag funnit sake förhålla sig så, att Julg, då han om aftonen den 4 nästlidne Augusti ingått till komminister Bursie Berghem för att erhålla underrättelse om vägen ti Helsingborg, blifvit uppbragt öfver vägradt inträde matsalen och häftigt uppryckt dörren till samma rum der flere ståndspersoner, hvilka voro på besök ho Bursie, varit församlade, samt under det han sökt in träda i rummet, tilldelat Bursie, som stått närmas dörren, en skuffning. Att de irummet församlade her rar härvid med våld gemensamt fört Julg ut på går den och Bursie, då Julg likväl stadnat qvar, efter skickat fjerdingsmannen Nils Petersson i Berghem hvilken vid sin ankomst till Bursies, anställt visitatio å Julg, som derefter, då han vägrat taga plats på en för hans afförande till länsman Rundberg i Ljungb förspänd vagn, blifvit med våld lagd på densamm och derefter af Lagergren bunden till händer oc fötter, samt i sådan ställning hitförd till Ljungby, de han på Bursies och Cronas yrkande blifvit insatt härvarande häradshäkte, hvarifrån han påföljande da gen lösgifvits; och att Julg, under det han fördes u komminister Bursies hus, erhållit flera slag, deraf, ef ter all sannolikhet, de åkommor följt, som omnämna i herr doktor Wennbergs läkarebetyg. Hvad först angår svarandernes påstående, att Car Abrahamsson måtte förklaras för återgångsvittne seda hans broder Magnus Abrahamsson blifvit part i målet, s. är det väl upplyst, att bemälte C. Abrahamsson och M Abrahamsson äro bröder; men som den förstnämnd aflagt sin berättelse i detta mål redan före det han broder var tilltalad för något väldsamt förfarand emot Julg, och någon anmärkning hvarken emot han hörande eller hans berättelse ej förr än nu blifvi framställd, samt han dessutom ej står i något jäfs förhållande till de öfrige svaranderne, anser jag han: vittnesberättelse böra vid laga kraft och verkan bibe. hållas i de delar den ej rörer förrbemälde hans broder Beträffande nu sjelfva åtalet emot komminister Bur. sie, landtmäteri-auskultanten Lagergren och handlan den Crona, har jag inhemtat, hurusom följande vitt: nen derom berättat, neml. Carl Abrahamsson, att vid ifrågavarande tillfälle Crona och Lagergren, då angif varen Julg sträfvade emot, fattat tag i honom oct försökt att få honom upp på den häckvagn, som, föl hans afförande till kronolänsman Rundberg, blifvit framskaffad ; hvilket försök, oaktaådt det motstånd angifvaren gjorde, omsider lyckats bemälde tilltalade, a hvilka Lagergren derpå bundit angifvaren fast vid vagnen med en töm, i hvilken Bursie, som stått bredvid Lagergren, äfven hållit; att Bursie, sedan angif. varen sålunda var bunden, gått efter en täckes-jol, knutit den emellan de öfre armarne af vagnshäcken så, att den vidrörde angifvarens hals, och derunder yltrat, att Julg vore en så stor kanalje, att han måste bindas väl, samt att Bursie och Crona, efter det de med angifvaren, på sådant sätt forslad, ankommit Lill häradsfängelset och kronolänsman Rundberg der sig infunnit, påyrkat angifvarens insättande i fängelset. Johannes Börjesson: att vittnet vid samma tillfälle sett Lagergren binda angifvaren till händer och fötter, derunder Bursie hållit i ena äudan af-den töm, hvarmed angifvaren bands. Sven Jonasson: att vittnet, sedan angifvaren blifvit lagd på vagnen, såg Lagerren fastbinda honom vid densamma med en töm, och Bursie, som stod utmed åkdonet, äfven hålla i lömen, dock har vittnet icke kunnat säga, huruvida den sednare på annat sätt biträdt vid bindandet.