Aftonbladet – 30 mars 1843, sida 2

Vi ha uppehållit oss något vid denna redogörelse både för inrättningens goda ändamåls skull, och emedan revisorerne rekommendera den såsom ämnad att vara en föresyn och typ för blifvande likartade uppfostringsanstalter inom öfriga provinser, och på denna grund reklamerat allmänhetens deltagande derför medelst fortfarande bidrag. Altonbladet är ej i tillfälle att på detta afstånd bedöma, i hvad mån den må göra skäl för namnet af en sådan föresyn, men det vill tyckas oss, såsom om detta icke helt och hållet skulle vara händelsen, åtminstone hvad det ekonomiska beträffar; enär den upptagna utgiften 3,500 Rdr för 14 gossar, utan hushyra, och utan tvifvel med de billigaste priser på en mängd födoämnen, tyckes vara nog högt tilltagen. Vi måste visserligen med tvifvel till vårt eget omdöme, såsom nyss sades, hänskjuta äfven detta till bepröfvande af dem som bo på närmare håll; men om vi misstagit oss, så ligger felet utiräkenskapernas dunkla och ofullständiga uppställning, som icke lemmnar någon förslagskalkyl öfver den egentliga kostnaden för året. Det är ock långt ifrån vår önskan, att dessa anmärkningar må förorsaka någon minskning i allmänhetens frikostighet; det vore endast att önska, att direktionen täcktes sätta publiken i tillfälle att se närmare in i sjelfva hushållningens beskaffenhet, och i sådant hänseende rekommendera vi den form för en sådan redogörelse, som begagnas vid Prins Carls inrättning i hufvudstaden. —; Ett bidrag till frågan om Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt. Grundlagen säger, att Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Rikets Ständer allena vid allmän riksdag; och hvad den årliga bevillningen beträffar, skall denna sjelfbeskattningsrätt utöfvas genom valda taxerings-kommitteer; och det belopp, som i penningar skall utgöras till gäldande af de skatter, som äro debiterade i spannemål och andra natural-prestationer, bestämmas genom den så kallade markegångssättningen, hvartill jemväl deputerade af folket utväljas. Lagstiftarne hafva således temligen sökt värna denna sjelfbeskattningsrätt för godtyckliga ingrepp från den exekutiva maktens sida. Likväl finnes det elt sätt, hvarigenom samma rätt till en viss grad kan eluderas hvad markegångssättningen beträffar, nemligen genom vidhållande af ett gammalt bruk, att ett kungligt embetsverk, Kammar-kollegium, kan, utan angifvande af några giltiga skäl, höja de vid markegångssättningen åsatta priserna, när det anser dem för låga. En sådan förhöjningsmakt står, så vidt vi kunna begripa, icke tillsammans med grundlagens stadgande, åtminstone då den icke stödjer sig på bestämdt bevisliga fakta, att priserna varit högre, än det åsatta värdet; men det fortfar likväl ännu alla år att utöfvas. Ett färskt exempel härpå företer sig uti en nyligen till Regeringen inlemnad klagoskrift öfver en sådan åtgärd från Kammar-kollegii sida, och hvaraf vi här meddela en afskrift, på begäran: . Stormäktigste Allernådigste Konung! Kongl. Kammar-kollegium, som, hvarje år utan afseende på Westmanlands läns räntegifvares rätt, förhöjer de vid länets markegångssättning bestämda varuvärden, nödgar oss lika ofta, i djupaste underdåmighet, ett sådant förhållande öfverklaga, fullt derom förvissade, att räntegifvarens rätt, af Eders Kongl. Maj:t, anses lika helig som räntetagarens. Snefringe, Tuhundra och Siende häradsboer hafva, lika med länets öfriga innevånare, icke kunnat annat än falla i förundran deröfver, att Kongl. Kammar-kollegium utan någon anledning, grundad på klagomål å räntetagarens sida, eller reservation af någon ledamot vid markegångstaxans uppgörande, således icke stödjande sig på skäl och bevis, utan endast på Advokatfiskalsembetets hemställan , upphöjt en betydlig del al räntepersedlarne, hvarvid vi blott fästa oss vid spanmål och dagsverken, nemligen Råg från 8 kdr 46 sk. till 9 Rdr; Korn från 6 Rdr till 6 Rd 32 sk.; Karledagsverken från 20 sk. till 22 sk. 8 rst., och Ökedagsverken från 40 sk. till 45 sk. 4 rst., allt Banko. Vi kunna, för att som sig bör tala uppriktighetens språk, icke tro eller tänka annat, än att Kongl. Kammar-kolleginm begagnar sin rätt, all när markegång för lågt salt är, densamma till dess verkliga pris upphöja, alltför vidsträckt, ja, förfördelande hela länets jordbrukares rätt och utan att fästa minsta afseende på ortens gängse priser, då, såsom nu skett, Kollegium endast på en persons hemställan verkställer en förhöjning, vida öfverstigande ortens gångbara priser, hvilke! förfaranda i vår tanka innefattar ett ovilkorlist