Aftonbladet – 28 mars 1843, sida 1

ser sig så säker under hymens och kärlekens egid Hade jag ej rätt, min nådiga? Grefvinnan. Det är aldrig rätt att plåga nå gon menniska. : Friherrinnan Silfverstrahl. Det gifves inge regel utan undantag, min söta Mathilda, och dt är alldeles för mycket beskediig. En liten smuk elakhet skadar ej ibland, isynnerhet emot de su veräna männen. Kammarjunkaren.. Jag delar fullkomligt friher. rinnans maliciösa åsigter. Vive Vespicgleric: ma skulle dö af ledsnad, om hela verlden beständig vore beskedlig. Cest un merite qui court le: rues; och att ensam vara beskedlig bland de ela ka, blef i längd odrägligt; i faut hurler avec le. loupes. Löjtnant Lejonklo. Kammarjunkaren förklara således, att han tillhör de elaka? Friherrinnan. Alldeles icke; jag måste åtag: mig kammarjunkarens försvar, och förklarar at jag snarare anser honom tillhöra de oskadligas antal, (tillade hon med fint leende.) Hammarjunkaren. Mille pardons! min nådiga friherrinna, men det hade smickrat mig mera, om ni behagat räkna mig ibland de farliga. Apropos! observerade baron i går aftons på balen den muntra hofmarskalkens långa samtal med generalskan X? Baron Sifverstrahl.. Åh jal det undgick troligen ingens uppmärksamhet utom sjelfva generalens. Kammarjuwnkaren. Hal ha! hal il est si bon homme! just ett exempel af äkta männers tlålamod i längd. Löjtnant Lojonklo, Fan och hofmarskalken tyck:es vara de bästa vänner i verlden och uppgjorie för morgondagen en lustresa till Drottningholm illsammans. Kummarjunkaren. Jag förmodar, att generalskan ir med af partiet. Löjtnanten (satiriskt). Det är helt naturligt, !0n reser med sin man; derom är ingenting atl säga.