Aftonbladet – 28 mars 1843, sida 1

UTRIKES. ENGLAND. Vid ett möte i den s. k. Anti Cornlaw-lcague, det vill säga den förening som bildat sig, för att genomdrifva rättigheten till införsel af spannmål mot ingen eller nedsatt tull, höll den bekante doktor Bowring nyligen ett tal, som har nog allmänt intresse för de grundsatser han deri framställt, för att äfven här förtjena återgifvas. Det lydde som följer: Doktor Bowring sade, att den värde ledamoten från Manchester icke endast förklarat inför mötet svårigheten a: dess ställning, utan äfven meddelat hemligheten af dess framgång. Han hade sagt, att opinionens kraft var med dem, men att lagstiftningens makt låg i händerna på jordaristokratien och att intill dess den undertryckta mängd.n kunde göra de rådande få missbelåtna, kunde de aldrig erhålla nägon rättelse. Det var icke genom fysisk styrka, genom oordningar eller förolämpningar, som han ville råda dem att göra de rådan e få missbelåtna; ty endast folkets fiender kunde försöka att förena dess heliga sak med så oheliga medel. (Hör, hör!) Många ibland dem kunde ibland hysa tankar och känslor af misströstan; och då man såg så mycken ihärdighet, så mycken enthusiasm, så mycken hängifvenhet för en folkets sak, måste en hvar förundra sig öfver, att för dess framgång fordrades så långvarigt arbete och att såsom det syntes, så ringa frukt deraf hemtas. Men tog man en större och vidsträcktare synkrets, betraktade man framgången och segern af de principer, hvilka landet redan hade att tacka för sin nu ägande storhet och glans, då borde man väl hoppas. för framtiden och förvänta, om icke för sig sjelfva, åtminstone för sina efterkommande, ett fullständigt erkännande af de principer, som de understödde. (Bifall.) Om man skådar tillbaka 2000 år på denna ö, betäckt med skog och ödemarker, bebodd af en naken och:barbarisk befolkning, afgudadyrkare, nästan menniskoätare, hvilkas religion var en dyrkan af blod och omensklighet; om man besinnade att de enda frukter landet då ägde voro tallkottar, stärkbär och vildäpplen: att: der då hyarken fanns begrepp om hederskänsla eller intellektuella njutningar; då: måste man medgifva, att myc: ket sedan är gjordt, mycket förbättradt. Romarnc voro de förste främlingar, som kommo till detta land ett krigiskt .men ej, handlande folk, och som lemnade föga eller intet efter sig. Sedan kommo djerfve ät. ventyrare från norden; åkerbrukare och slöjdidkarc började att införa i landet andra folks njutningar Nya behof, pya begär uppstodo. Småningom bragte handeln dit civilisationen med alla dess behof, och Storbritanniens invånare hade med hvarje år blifvit mäktigare och klokare, tills slutligen en hvar a dem, ifrån den mäktigaste till den ringaste, lade hela verlden under beskattning. Hvaje måltid de intogo, hyarje gång de klädde sig, hyarje rum i deras boningar, bure vittne, att Europa, Asien, Afrika och Amerika gjorts skattskyldige för deras välmåga. (Höga bifallsrop.) I allt detta, hvad ser man väl annat, än handelsprincipens seger och tillika bevisen på de för. delar den fria handeln medför? (Hör, Hör!) Och likväl hade de ännu blott kommit till en öfvergångsperiod. De kände värdet af principerna — de insågo huru mycket dessa ökade deras sällhet och trefnad; men ännu hade de högst ofullkomligt begagnat dem, Lagstiftningen har legat i händerna, icke på den fria handelns vänner utan på dess fiender. (Hör!) De hade hundra, ja tusentals förändringar, icke för att förena, utan för att skilja det engelska folket ifrån