Aftonbladet – 27 mars 1843, sida 2

PRE ATP Ef Se huru fort hon kilar öfver golfvet; nu stadnar hon, vädrande kring lampen. Stackars kräk! jag tror hon äter: man har spillt litet olja bredvid lampan; nu båller bon sin lilla måltid. Se der kommer en kamrat, och ännu en — tre råttor! De nalkas toaletten; den första har redan hunnit upp. på bordet; hon nosar på den fransyska pomadburken — det smakar bra, tror jag? Ton springer omkring; nu komma de andra tvänne — hvilket herfligt fynd! der funno de ett par karameller; huru de skafva och gnaga! Tron j, alt den vackra handen lade dem der, just åt er, j snåla djur? Nu börja de att draga omkring de nätta, vackra ringarne på bordet; de nalkas juvel-nålen — den lyser dem i ögonen; riktigt! de släpa den med sig; nu faller den från bordet på golivet. Mathilda rör sig något vid bullret häraf, men hon drömmer om sin Robert, att han är glad, atthon är lycklig. Ahl då vakmar hora ej: råttorna må fritt stjäla bort rubinnålen.: Hvad nöje kunna alla Golkondas ädelstenar skänka i jemförelse med den ljufva drömmen? De tjufaktiga! Se huru de släpa, huru de draga, nu har det lyckats dem att få det dyrbara smycket ned i råtthålet, ännu synes en skymt deraf, — de arbeta på nytt — nu är det försvunnet, borta! Hvad skall Mathilda i morgon svara sin man, då han kanske under någon förevändning begär att se nålen? Hvar skall hon finna den? Och ändå värre, hvar skall hon finna en ursäkt ? Olyckliga Mathilda! det lyckades dig blott att skingra det första molnet, för alt sedan se en mörkare storm sammandraga sig öfver ditt skuldfria hufvud! 5 H (Forts. följer.) !