Aftonbladet – 27 mars 1843, sida 2

del af publiken, och huru en och -annan med en blandad känsla af triumf och fasa skall säga: Ja!l der ser man följderna af att införa rättegångar i tidningarna; det står i sjelfva Allehanda! Saken är betänklig, vi tillstå det; äfven vi ha hört, att en hop menniskor häromdagen: sprungit efter herr Stahre på gatan, och att han blifvit föremål för oqvädinsord och förolämpningar. Likväl förekommer en omständighet, om hvilken vil hemställa till korresponden, huruvida den ickel må föranleda till en liten jemkning af den stränga konklusionen, nämligen att den ifrågavarande gatuscenen passerade flere dagar, innan protokollerna ännu börjat införas i Aftonbladet, samt lärer tilldragit sig omedelbart efter det målet andra eller tredje gången förevarit i kämnersrätten och vid bortsåendet derifrån. Tilläfventyrs skulle man således hafva något skäl att antaga, att sjelfva intrycket af den nyss förehafda undersökningen vid rätten och ej det ännu icke skedda införandet i Aftonbladet af protokollerna föranledt uppträdet, ty annars skulle detta varit följden af en blott aning om, att en sådan tryckning skulle komma att ske, och en så magisk verkan på opinionen äfven på förhand kunna väl ändå Aftonbladets artiklar svårligen hafva: Slutligen säger korrespondenten äfven, att han fått af trovärdiga personer veta, att pigan B. tillfogat sig sjelf de svåraste af de åkommor, för hvilka hennes husbonde beskylles. Detta är en upplysning i saken af stort värde, och ingenting kan vara önskligare, än att få se allt tillförlitligt i detta mål lagdt i dagen. Just en sådan önskan, att åstadkomma tillförlitliga upplysningar, är också en af orsakerna, hvarföre Aftonbladet tryckt först Hr Stahres anförande till polisen, och nu protokollerna in extenso; men då Allehanda-korrespondenten synes hafva några andra personers vitsord att prestera, än de, som äro hörda vid domstolen och omförmälas i protokollet, så hemställe vi, om han icke i sitt nu visade intresse för saken, har en anledning att uppge dessa personers namn, helst Allehandas mening väl icke kan vara att med sitt kategoriska omdöme gå Rättens i för väg. Ekon Mads magistrats utslag i målet angående väckt åtal mot viktualichardlanden fjörk för olaga partihandel med sill. Förlidet år väckte herr statsfiskalen Thavenius beslagsanspråk å en, med briggen Magneten, skepparen Knudsen från Norge, hitkommen last af 4734 tunnor sill, hvilken viktualiehandlanden Björk till förtullning angifvit, och äfven till en del låtit inlasta i jakten Vigilanee för att af skepparen Hellsten föras till Westerås. Handelskollegium 3fgjorde denna tvist så att det ogillade åklagarens konfikationsanspråk å 2, läster sill, som Björk till Schmidt et komp. samt Tyden et Kempe lemnat i qvittning för skuld, äfvensom å de 649 tunnor, hvilka med skepparen Hellsten skulle föras. till Westerås; men deremot gillade beslagsanspråket å 2 läster sill, dem Björk mot kontant betalning till Tyden et Kempe afyttrat, och derföre kände Björk, såsom den der öfverträdt sin rättighet som minuthanlande, skyldig, att i böter erlägga värdet af desså 2 läster, 452 Rdr Rgs, hvaremot kollegium fann skäligt förpligtla Thavenius, att till skepparen Hellsten, som i 4 dagar med sitt fartyg blifvit uppehållen, i skadeersättning betala 33 Rdr Bko. Båda parterne drogo saken ,; under magistraten, och denna har den 24 dennes deröfver meddelat sitt utslag, hvilket, bvad. hufvudfrågan angår, i dag blifvit meddeladt i Dagbladet och lyder som följer: ,Vidkommande slutligen hufvudfrågan, så alldenstund hvarken i allmänna lagen eller uti deiämnet tillämplige författningar innehålles något förbud för krämare eller minuthandlare att, med iakttagande i öfrigt al föreskrifven ordning, försälja sina varor i huru stor myckenhet som hälst, utan fasthellre, enligt 2 kap. handelsbalken, stapelstads borgare eger, hvarisin stad, I köpslaga med utländsk och inländsk man samt till och I med borgare i uppstad hafver lof reda i skepp och i stapelstad försälja i gross de varor ban får in; fördenskull, och som någon annan i lag grundad skillnad emellan grossoch minuthandel cke förefinnes, än att, I då den förra eller grosshandeln kan, med den inskränkning allena, hvartill 4 kap. 4 S nyss åberopade bälk föranleder, utöfvas med alla, så väl utländska som inlåndska; till försäljning i riket lofgifne varor, minuteller krämarehandeln deremot, i de städer hvarest, likasom i Stockholm, denna handel är separerad, enjdast får bedrifvas med de artiklar, hvilka blifvit hvarje gren af omförmälde handel serskildt anslagne; ty och då, vid slikt förevetande, cehvad viktualichandlanden Björk uti större eller mindre partier till anIdre personer afyttrat eller annorledes lagligen. öfverlåtit mer eller mindre af hans andel i nu ifrågavade laddning sill, sådant, enär nämnde varuartikel uti Björks handel ingär, icke inneburit något missbruk af den honom, i egenskap af viktualiehandlande borgare här i staden, tillkommande handelsfrihet, så vida ham dervid eljest enligt stadgad ordning förfarit; alltså, RA SNES TR SES KEERTESPPELSSTESKRA ST RAKARE KRUDSE SÅ höra fart han kilar Öfver SOolfvet nu ctodnat