Aftonbladet – 27 mars 1843, sida 2

ÖARNA tande tårar öfver Nordensvärds orättvisa miss tanka. Den ena handen hvilar under hennes hulf vud, den andra är sluten omkring en liten me daljong med grefvens porträtt, hvilken hänger ut en fin kedja omkring den :svanhvita halsen, oc sängens ljusröda sidengardiner kasta ett svagt, ro senfärgadt återsken öfver den hvita nattdrägte och den älskliga slumrerskan. På ett af de upphöjda trappstegen till sänge stå de små hvita :dans-skorna sedan aftonens fes! Hvilken liten söt sko! Sjelfva Cendrillon ägd ej en täckare fot. På soffan ligger ännu de lätta, hvita florsklädningen med sina bouquelte af blåklint och guld-ax. Sjelfva gudinnan Cere hade kunnat afundas denna smakfulla drägt. Se der mellan fönstren ett utsökt toalett bord med allt sitt rika tillbehör, omsväfvadt a ett lätt draperi utaf ljusrödt, silfverklommig flor. Der ligga de näta, hvita bandskarne met sin svandunskant: de kunde passa åt ett barn vilken fin hand! På ett litet förgyldt mål fat ligga armbanden med sina juvel-lås oc ringarne; den halfvissnade bukettens ombindnin har lossnat, blommorna äro strödda på ena hör net af toaletten; hvilken skön camelia! en reced: en törnrosknopp bibehålla ännu sin friskhet. S här, på en mindre ask af kristall, den olycklig rubin-nålen, som äfven vid nattlampans sken ka star blixtrande strålar. figg der, lumpna pryd nad, som varit en orsak till den lyckliga Mathbil das första tårar! Ligg der, rodnande, men a blygsel, att du slöt hennes glada villa om en full komlig, en orubblig sällhet! — Men, hvad är de jag bör? Det bullrar, det prasslar; någonting rö sig der borta i vrån — tyst! det är en råtta