Aftonbladet – 24 mars 1843, sida 2

lertid, enligt häradsrättens beslut, serskildte vittnesförhör komma att företagas vid ett par domstolar i andra orter., ETT PAR TAFLOR UR EN ARISTOKRATISK STATS NATTSIDA. (Slut från gårdagsbl.) Läsaren har sannolikt fästat sin uppmärksamhet vid den märkvärdiga motion af Lord Ashley den 28 Februari i Engelska OÖfverhuset, hvilken i går meddelades såsom början till denna artikel, och vi lemna nu ett annat utdrag af debattens fortsättning, för att visa huru den målning han gjorde af det moraliska tillståndet bland en de! af folkmassan i England, bedömdes af andra parlamentets ledamöter. Lord Ashleys motion föranledde, att ifrån ministerens sida något måste svaras, och som man ej kunde neka vigten af saken eller sanningen i uppgifterna, åtnöjde man sig naturligtvis med att försäkra, det regeringen redan varit betänkt på en undersökning angående det olyckliga förhållandet. Det var sir James Graham som uppträdde. Talaren började med utsökta artigheter till lord Ashley för dennesädla afsigter, 0. s. v., och önskade äfven..att saken ej måtte blifva partisak, samt ansåg lika med honom, att Huset hade stora pligter emot den stora massan af befolkningen. Han trodde, att den arbetande klassens be-. lägenhet borde tagas i ett omsorgsfullt, lugnt och ömt betraktande, m. m. Men han trodde, att det vore rådligast, att icke vid detta tillfälle inblanda frågan om folkets fysiska lidanden med de moraliska betraktelser, som lorden gjort till hufvudsak för sin framställning. Ian ville ej heller ingå i några af de detaljfrågor lorden inflätat i sin framställning: trucksystemet, värdshusens sätt att aflöna sin betjening och det fattigare folkets boningar. Uppgifterna härom voro sannfärdiga och lagstiftningen hade redan ofta förehaft frågan om det förstnämnda ämnet; men under samhällets stora och allmänna nödställda belägenhet är det omöjligt att afbjelpa, att arbetaren sjeif låter bedraga sig. Man hade redan gjort mycket att hindra det. Ministeren ville ännu försöka om något kunde göras, för att alldeles qväfva det. Likaså ogillade han aflöningssättet pä värdshusen, och var glad öfver att lagstiftningen redan sökt undanrödja detta förfarande i afseende på arbetena vid jernoch kolgrufvorna. I fråga om de fattigas boningar, var han enig med motionären; men detta ämne hade redan varit ett ömt föremål för styrelsens uppmärksamhet. Man hade nedsatt en komit deröfver, sedan en herr Chadwick utarbetat ett utlåtande. Talaren försäkrade, att regeringen ämnat att förelägga Parlamente: förslag ang. dessa betänkliga förhållandens afhbjelpande. Han sade, att sedan nästan alla regeringar börjat med omvårdnad företaga sig att afhjelpa bristerna i de fattiga klassernas undervisning, kunde ej den engelska längre förbise detta behof, och England, det protestantiska England, kunde ej längre vara det sista att söka åstadkomma en förbättring inom sig. Den sista tidens händelser hade äfven visat behofvet deraf, ehuru han ej ville säga, att folket vwvisat någon öfverdrifven grad af våldsamhet, och myndigheterna, polisen och militären alltid kunnat återställa lugnet. Han ansig, att tiden just nu vore inne att kunna hoppas framgång åt en moralisk och religiös folkundervisning (hör! hör!) och ansåg det af högsta vigt för landet att begagna den. Ilan hade sjelf mycket öfvertänkt saken; och om Huset kunde åsidosätta all partiskhet, och antaga någon plan för en nationel undervisning, med afseende på statskyrkans fordringar å ena sidan och sekternas ömtåliga skrupler å den andra, vore han mycket glad deröfver, emedan han trodde, att det skulle vara nyttigare in alla andra åtgärder för det allmännas bästa. Han redovisade för de åtgärder regeringen i detta hänseende vidtagit; huru man börjat med bildande af byskolor i Skottland; men huru de behöft allmänt understöd, för att kunna fortgå. Han beskref, huru svårt det varit att få skolmästare. Han uppräknade betydliga kostnader, som blifvit sjorda för normaloch elementarskolor; och förklarade, att en proposition ifrån regeringen redan var färdig att föreläggas Huset, hvari föreslogs distriktskolor samt understöd af staten för desamma, då kommunerna icke förmådde underhålla iem. I detta lagförslag var äfven taget i betraktande te svårigheter, som religionsskilnaden i många utseenden medför, och äfven tillstyrkt, att geom lagen anhefalla fabriksegare och husbönder n. fl., alt icke låta barnen arbeta mera än 8 immar, samt tillse det de bivistade skolan 3 timnar om dagen; och äfven var det ämnadt, att utattiga, faderoch moderlösa, oäkta, af föräldrar fvergifna eller fängslade föräldrar tillhöriga barn kulle vid skolorna uppfostras på församlingens ekostnad. Afven var deri föreslaget, att skoloria skulle stå under regelbunden tillsyn. Man hale likväl måst göra till vilkor, att de barn, som illhöra statskyrkan, skulle undervisas serskildt, ch de, som tillhöra sekter, serskildt; i AA —-— rr OO OA