Aftonbladet – 24 mars 1843, sida 2

skulle göra, att ett mind:e antal egnade sig at tunga arbet mot dagspenning, m. m., te TEATER. Uti operetten Fra Diavolo, som åter uppfördes i går afton på stora theatern, öfverraskades publiken angenämt af att i Zerlinas roll få återse fru Gelbaar, som sedan några månader för opasslighet måst afbålla sig från scenen och att höra bennes röst å nyo lika frisk och täck som tillförene. Öfverhufvud gick pjesen bättre än i Måndags. Om herr Strandbergs sält att utföra Fra Diavolos roll ha vi redan en gång förut yttrat oss, och tillägga endast att litet mera lif och eld, serdeies 1 3:dje akten, skulle kläda honom väl. Hr Habicht förtjenar en kompliment för silt spel i lordens roll, den han återger med takt och utan öfverdrift samt med en rätt komisk brytning i dialekten. Hr Dannström hade öfvertagit ena röfvarens roll och gaf, genom sin väl gjorda maskering och sitt komiska spel, mycken relief åt detta i sig sjelf obetydliga parti, serdeles i öä:dje akten, der han härmar Zerlinas sång för spegeln. Vi kunne ej annat än loforda herr Dannström för det han emottagit denna roll med åsidosättande af den falska ambition, som vidlåder en del artister, hvilka anse det under sin värdighet att utföra andra än hufvudoch titelroller, då det likväl ostridigt är en triumf för talangen, att kunna, som man i Frankrike säger, skapa en roll, d. v. s. genom ett godt spel göra något af det som annars är obetydligt. Det var på detta sätt som en mängd i sig sjelfva högst medelmåttiga pjeser på sin tid gjorde lycka genom herr L. Hjortsbergs spel. — Efter Fra Diavolo gafs för andra gången baletten Zephyr och Flora. Att döma af det ringa antalet åskådare, synes publiken numera hafva förlorat smaken för balletterna, ty annars erbjuder onekligen denna en rätt vacker anblick genom prakt och omvexling, och Hr Selinder har utan tvifvel mycken förtjenst af dess arrangerande. Slutscenen, som till följe af någon sorts fallissement, första gången gick förlorad, utfördes nu: lyckligt och väl, och var af god eifekt. Samtlige hufvudpersonerne sväfvade upp mot skyn, såsom det skulle ske, Och alit ordentligt tycktes vara Och himlafärden gick med hast, Oiympen ej i minsta fara, Och intet enda snöra brast. M:ll Daguin, som utförde Floras roll, ämnar, som vi hört berättas, snart lemna scenen för alllid, der hon som dansös tjenstgjort i 28 år, så att nyssnämnde roil lär vara den sista hon instuderar, samt derefter ensamt komma att sysselsätta sig såsom lärarinna för eleverna, en befattning, den hon emväl under de sista 2 å 3 åren med framgång utöfvat. Hennes afskeds-recett blir i början af ästa månad, då hon kommer att utföra Fenellas oll i den Stumma. Publiken skall vid detta illfälle utan tvifvel visa sig erkänsam för de anecnäma stunder, den haft af hennes talang under lessa förflutna år. — Af serskild anledning torde förtjena erinras! ET Ft Snr SE EAT a Ra