Aftonbladet – 23 mars 1843, sida 2

måste vara förfärdigat af träd, var af ett i de skoglösa landet så dyrbart ämne. Polarländerna som sakna skog, få sin ersättning genom ofantlig; massor af träd, som hafsströmmen drifver mo kusten och stormen uppkastar på stränderna. Det ta driftimmer kommer, som man tror, från Ame rikas och Nordasiens strömmar, från de ofantlig: kontinenterne, hvilka väldiga floder flyta genon de gränslösa urskogarne, der störta träd i vattnet följa med. strömmen och segla utåt hafvet, gripa der af dennordliga golfströmmen och föras til Grönland och Island, der det räddar innevånarns från faran att förgås af köld. Af sådant träd va allt trädvirke i Kakutok förfärdigadt, ända frår barnets vagga, ända till det kors, som stod pi den åldriges graf. Vid denna tid styrdes Kakutok af en medel ålders man, som Grönländarne kalla Ungertok — det är troligt att han haft ett annat namn, mel detta är ej nu kändt; men han var en af dess: resliga, herrliga gestalter, som redan i sitt yttr bära stämpeln af herrskare. Han herrskade derför: i Kakutok genom sin medfödda förmåga, sitt vet och sin lugna klokhet, mera än genom några an dra företräden, oaktadt han äfven var den star. kaste och den härdigaste i sin by. Det var en bekymmersam tid, Kakutok va den enda återstående kolonien i Grönland, ty fler år förut hade Eskimåerne förstört det präktig: Izolikko, uppbrändt dess herrliza kyrka och mör: dat dess invånare i sömnen. JIgolikko var nem: ligen förut ett slags stad efter den tidens bruk midtuti höjde sig den vackra i korsform byggd: kyrkan och rundt omkring lågo bondgårdarne a sten, med sina vidlyftiga uthusbyggnader, spridd: på backsluttningarne. -Hvarje söndag och hvarjc helgondag klingade den stora klockan i Igolikkc och sammankallade genom sitt högtidliga ljud de vidt omkring boende Kablunackerna till guds jenst. Igolikko fanns icke mer; den stora kloc