Aftonbladet – 23 mars 1843, sida 2

att representanterne för borgareståndet godvillig! skulle skänka bort ett så betydligt monopolium. som det nyssnämnda, är knappast tänkbart. I det utlåtande, som härnedan följer, har kommerskollegium också icke kunnat undgå att upptaga en del af nyssnämnde fråga, nemligen huruvida stapelstäderne ägde uteslutande rätt till export al vissa landtmannaprodukter, och det är derföre klart, att af det sätt, hvarpå regeringen afgör ifrågavarande ärende, beror också antagandet eller förkastandet af den princip handelssocieteten och iandshöfdingen i Kalmar velat för näringstvånget uppställa. Detta har förmått oss att ur officiella bladet upptaga och in extenso meddela ofta berörde utlåtande, hvars första del här följer: Uti en till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven skrift, har Calmar stads handelssocietet, med underdånig anmäla, att den, genom 2 mom. 1 a E. K. Mi:ts nådiga förordning, angående den s. k landtmannaseglationen af den 44 Februari 1832 med: gifna frihet för hvar och en på landet bosatt, att til Norge, Finland och danska staterna, i egna fartyg och båtar, af hvad lästetal som heldst, utföra rikets. till utförsel lofgifne produkter och tillverkningar, pi det sätt missbrukas, att då allmogen, med få undantag, ej begagnar sig af berörde exporträttighet, densamma destomera begagnas af personer, som egentligen icke äro boende på landet, utan vid länets kö pingar och många landhamnar, hvarest deaf allmoger tillhandla sig skogsprodukter och derefter föryttra de samma till dels i städerna, dels på landet skattskrifut skeppare, som innehafva egna farkoster, och som försedde med bevis från omförmälte, vid köpingarn och hamnarne bosatte personer af hvilka de tillhandla sig skogsprodukterne, i stapelstäderna förtulla och ut skeppa dessa produkter, ej allenast till de lofgifn: orterna, utan ock till mecklenburgska hamnarne, utar att hittills något ansvar för dylika öfverträdelser kom mit i fråga, i underdåninghet anhållit, att, till afbö jandet af den högt menliga verkan å Calmar stad handelsrörelse, som är en följd af ofvan anmärkt: missbruk af den landtmän, genom högstberörde för ordning medgifne seglationsfrihet, E. K. M. i nåde täcktes gifva en sådan förklaring af samwa Kong förordning, att nämnde missbruk förekommas och an svar följer å öfverträdelse af författningens föreskrifter hvartill societeten förment desto mera skäl förekom ma, som, ehuru vidsträckt också benämningen af orde allmoge må kunna tagas, det likväl icke synes kunni utsträckas till hvar och en på landet bosatt mins inbyggare på de i Calmar län belägne, under Calma stad lydande köpingar och lastageplatser, der, enlig stadens privilegier (med undantag af köpingen Döder hultsvik, hvarest de, som i Calmar vunnit burskap äro berättigade till idkande af inrikes handel), inge: annan än Calmar stads handlande, genom sina köp svenner eller provisionshandlande, cger utöfva handel Kongl. Ma:jt har häröver infordrat kommerskol legii underdåniga utlåtande, och kollegium anmoda Kongi. Maj:ts befallningshafvande i Calmar län, at ej allenast, efter inhemtande af noggranna upplys ningar, till kollegium uppgifva antalet och lästetale af de inom nämnde län befintlige fartyg, äfvenson båtar över 3 läster, som tillhöra andra ån städerna handlande, samt huru många af dem, som under d 3 sista åren, för andre handlandes räkning, i Calma eller andra läns stapelstäder, blifvit från städern Calmar och Westervik till utrikes ort utklarerade me last af skogsprodukter, utan ock att utlåta sig, on Calmar stads handlande af denna sjöfart erfarit någo! verklig olägenhet och minskning i deras utrikes sjö fartsrörelse, äfvensom huruvida Kongl. Maj:ts befall ningshafvande ansåg att, i händelse den, af handels societeten i underdånighet sökta förklaring af 183: års Kongl. förordning i nåder bifölles, sådant komm att medföra ofördelaktig verkan på landtmannasegla tionen i länet, samt på afsättningen och priset å trä varor och andra skogsprodukter. Till svar harå har Kongl. Maj:ts befallningshafvande hvad först angick lästetalet af de fartyg och båta öfver 3 läster i Calmar län, som tillhöra andre äl handlande i länets städer, åberopat den, af honom fö är 4840 till kollegium inskickade näringstabell, sam till upplysning om de fartyg, hvilka under sednaste ? åren blifvit från Calmar och Westervik med trävaru laster utklarerade till utrikes orter för andras än sta pelstädernas handlandes räkning, insändt magistra ternes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande häron aflåtna skrifvelser, hvaraf inhemtas, att i Westervil dylik händelse icke blifvit förspord i annan måtto än att ett, öfverste kammarjunkaren, m. m., friherr J. C. Adelsvärd tillhörigt fartyg, skonerten Maria, on 36 läster, flere gånger i Westervik utoch inklare rat, hvilket fartyg likväl vid utgåendet varit antinger lastadt med egarens egna skogsprodukter eller och befraktadt af handlande i Westervik; men att i Cal mar 440 serskilta -skeppsladdningar, bestående hulf. vudsakligast af bräder och hvarjehanda annat trävirke blifvit utskeppade, osh hvaraf 350 läster blifvit utförd till Mecklenburg, Pommern och andra, i tillåtelser för landtmannaseglationen icke inbegripna stater, ehuru vid de verkställda utklareringarne, som alla begärts och. beviljats, med hemtadt stöd af 4832 ärs Kongl, förordning skall blifvit uppgifvet, att fartygen voro de