Aftonbladet – 22 mars 1843, sida 1

FEEL PA kg 2 att förklara sig tillhöra en faktion. (Till venster: bra! mycket bra! Invändningar i midten). Det återstår mig nu blott att besvara den oförtjenta förebråelsen, att hafva med häftighet angripit kabinettet. Jag har tvärtom omsorgsfullt undvikit att anfalla det, och har gjort det blott i helheten af det system, som jag bekämpar, och hvaraf det blott utgör en del. I frågan om visitations-rätten, t. ex., har jag legat. Jag kan mindre än mången hålla mig till kabinettet af d. 23 Okt., då jag understödt dess tillkomst under svåra, ytterliga förhållanden. Men emedan utrikes ministern uppkallat mig, att säga min mening om ministerens personliga och speciella förhållande oech utan att förklara mig öfver hans aktningsvärda medbröder, vill jag blott yttra ett ord! (Hör! hör!) Hr ministern har haft under sin handläggning tre hufvudfrågor. Nåväl! mitt omdöme hoptränges icke till en anklagelse, blott till en karakters-skildring af hans förvaltning. Han har icke varit lycklig. (Sensation.) Talaren genomgick nu de tre frågorna om endrägten med Europa, visitationsrätten och Spanska frågan, och slutade sålunda: Det synes häraf, att ministern för utrikes ärenderna varit olycklig. Hans fiender kunna för dessa motgångar anklaga hans habilitet, hans ställning, hans afsigter. Jag inskränker mig till att anklaga byckan, och jag säger om igen, i stället för all förebråelse: i det yttre har eder politik icke varit lycklig för landet, och jag trotsar eder att hindra mig ifrån att beklaga er. (Lifligt bifall och ironiskt skratt.) Hr Gu?zot uppträdde åter, men blott för att protestera emot den tolkning, som föregående talare gifvit en regerings-princip. Han påstod, att med den kongl. oantastligheten aldrig kunnat menas, ast konungen icke kunde göra det goda, det rätta, att landets erkänsla icke kunde uppstiga till honom. Att förbjuda det goda i konungens namn, det vore att kullkasta konstitution och monarki. (Rörelse af olika slag.) E:ter dessa talare uppträdde Hr Corne mot lagförslaget, och äfven Hr Bill.wult. Den sednare påstod, att närvarande kabinettets politik blifvit underkänd genom valen 4837 och 43859. Att ministören hade orätt att tillegna sig hedern af Casimir Piriers politik, som var helt annorlunda än den nuvarande; att ministören i alla större frågor varit skiljaktig med kammaren och isynnerhet i orientaliska och spanska frågorna, samt ang. handelstraktaterna och visitationsrätten. Han förebrådde habinettet, att hafva så förlorat Frankrikes 200:å:iga politiska inflytelse i Spanien, att det nu måste bedja England medla emellan de begge staterna. Detta har isynnerhet varit förhållandet efter 48538. Talaren upptog Hr Guizots förklaring, att det icke fordrades mycket mod för att fördraga impopulariteten. Han trodde, att om man bär så lätt denna börda, kunde detta väl utvisa beslutsamhet. men det kunde aldrig utvisa en liflig nationalitetskänsla. (Lifligt bifall.) Han trodde, aut dä ett kabinett behöfde göra så många ansträngningar för att bibehålla sig, kunde landets angelägenheter icke af det väl skötas. (Bra!) Ställningens svårigheter måste då äterverka på sjelfva ställningen. Han ville erinra om, att derest de, som tänkte lika med honom, voro i minoriteten, utgjorde de likväl omkring 200 röster; han trodde, att en sådan ställning icke kunde uthärdas. (Jo, jo, i midten.) Nej! sade talaren, ty jag har ej deri räknat 30, som, ehuru icke här inom kammaren, dock redan utom densamma förklara, att de ej hysa förtroende till kabinettet. (Skratt.) Han sade slutligen, i anledning af ministerens påstående att den var en fredsministere, att Robert Peel äfven så kallade sin; och han önskade, att den franska ville hanula så, som denne. Herr Janvier talade vidlyftigt för herr Guizots qvarblifvande i ministeren. Han ville ej, att det konservativa partiet skulle afhugga sitt eget hufvud. Herr Carne ville blott öppet förklara, hvarföre han nu skiljer sig från kabinettet af den 29 Oktober. Han ville nämligen hafva en lörsoningsminister, liksom Martignacs efter Villeles. Han sade, att om ibland de 224 (de, som röstade emot Villeleska ministeren) det finnes dem, som nu anse kabinettet icke nog kraftfullt, för att kunna styra landet, trodde ham just nu ifrågavarande lag vara lämplig, att uttala meningen. Då kabinettet ej kunde hafva någon lång tillvarelse, vore det bättre, att besluta sig och hafva några dagars krisis, än många månaders. (Häftig rörelse i midten.) Herr Lacrosse utvecklade sitt amendemenrt och anföll lifligt kabinettets system. Herr Duchåtel uppstod nu. Han förklarade, å ministårcos vägnar, att den gerna såg, om man nu ville göra saken. till ett förtroendevotum. Han försvarade dess handlingssätt i allmänna termer. Herr Mauguin uppställde derefter frågan, om det nu vore lämpligt, att det konservativa partiet och oppositionen framkallade ett ministerombyte. (Buller, tecken till förvåning.) Han var cj enig med miniESR DARK TONNANNOR (RE UA DN RE Cu