Aftonbladet – 22 mars 1843, sida 1

RR AN kor, som kröna toppen och ligga på kullens sidor, med sina fyrdubbla dömer och spiror, kedjor och kors, förgyllda med dukatguld och glänsande i solen, hela staden utseende af gyldene glans. Kyrkorna och klostren hafva en stor döm i midten, med en spira som krönes af ett kors, och flera smärre dömer deromkring, också med spiror och kors, förenade genom hängande kedjor, och så rent förgylda, att de aldrig förlora glansen. Vi körde hastigt till kullens fot och uppforo på en lång, trädbelagd väg till bjertat ai staden. Under hela vår sista post hade vårt intresse varit deladt emellan den vördnadsvärda staden och den skälmen Henri. Min reskamrat, som, i förbigående sagdt, talade ganska litet franska, tyckte icke om honom från det första ögonblicket. Vi bade länge trott honom vara i förbund med alla judarne och postmästarne under vägen samt beslutit, att ej på några vilkor behålla honom Jänre än till Kiew, men som vi stadt honom till Moskwa, så bestod svårigheten uti att blifva af med honom. Han kunde få det infallet, att, om vi icke visste när vi bade fått en god tjenare, så visste han när han hade goda herrar, men han srumsade ständigt öfver silt säte och räknade på tre eller fyra dagars hvila i Kiew. Således befallde vi honom, så fort vi kommo lill hoteliets port, att bestälia frukost och posthästar. Han vände sig om liksom han ej riktigt förstått oss. Vi upprepade befallningen, Och han visade nu, för första gången sedan han kommit till oss, nåsonting liknande hastighet vid nedstigningen, kastade sig varligt ned från kuskbocken, svor att han icke ville åka en verst till; den dagen, för