Aftonbladet – 22 mars 1843, sida 1

———-A Äl r——— tt — ett tusen rubler och lemnade oss genast. Vi betalde honom sedermera till hans fullkomliga belåtenhet, ersalte de penningar han slösat bort i Odessa på skuldernas betalning, och funno honom nyttigare i Kiew än han varit på hela den tid vi: voro på vägen. Vi fingo sedermera veta något, som var litet löjligt, nemligen att han, vär ledsagare och tolk genom Rysslands öknar, kände blott litet mera af Ryskan än vi sjelfva. Han kunde begära posthästar och lifvets vanliga behof, räkna penningar ete., men kunde ej underhålla ett längre samtal, icke heller tala eller förstå en längre mening. Detta ändrade vår misstanka om hans trohet till beundran öfver hans oförskämdhet; men vi skulle imedlertid, sedan ban lemnat oss, varit i litet bekymmer, om vi ej haft en rysk resandes betjent, som talade franska, och vi togo, efter hans anvisning, en droska samt åkte ull diligenskontoret, som var beläget i Podolsk eller den lägre staden, och i hvilket vi blefvo serdeles väl emottagna af egaren. Han sade att första försöket, att låta en dilig gens gå, var nedslående; att han annonserat i två veckor, men ännu icke bokfört en enda passagerare; men om han kunde få tvenne, så ville han våga försöket. Vi undersökte åkdonet, som var ganska stort och beqvämt, och tillfredsstälida i afseende på faran af alla platsers upptagning, lemnade vi honom tills vidare för att göra ett försök att blifva af med vår vagn. Befriade från all froktan i afseende på vårt kommande resesätt uppsteso vi åter i vår droska. Under det vi foro uppför kullen passerade vi.den källan, der S:t Wiadimir döpte de första fyssar, som om vändes. Källan hålles nu af de kristne för helig, och en