Aftonbladet – 21 mars 1843, sida 2

— ———————— —--—honom, till St. Petersburg, och sågo snart att han var fullkomligt nöjd med vilkoren och icke bastade alt bringa vår resa till slut. Från det ögonblicket då vi ankommo, misstänkte vi honom för att uppmuntra postmästaren i hans bemödanden att uppehålls oss, och styrktes så mycket i denna tanka al sednare omständigheter, alt vi, då han var på väg alt begifva sig till huset för att tillbringa natter inne, peremptoriskt befallde honom att uppstigs på kuskbocken och sofva der; han nekade, vi fortforo i vårt yrkande; och som det var den första dagen af vår resa och det första ögonblicket af allvarsam strid, samt högst vigtigt at afgöra hvem som skulle vara herre, så sade v honom, att vi, om han icke lydde, genast skullc afskeda honom, med fara att blifva tvungna ati leta oss till Odessa ensamma. Och som han visste, att bans skulder i den händelsen hade blifvit betalda utan ändamål, så intog han, med en rad af qväfda sacres, sin plats på kuskbocken Vår vagn Var ganska beqväm, väl fodrad och stoppad, försedd med fickor och allt som behötdes under vägen, och vi hoppades få sofva ut den; men, för alt säga sanningen, så kände vi os: litet nedslagna då vi vaknade om natten och sågo på den slängda porten till posthuset, samt tänkte på juden, som sof i fullkomligt förakt för oss, och vår enda tillfredsställelse var att då och då hörs: en suck af Henri. Denne värdige person försof sig ej, icke heller lät han juden göra det. Tidigt på morgoner framfördes -hästarne, utan ett ord å-vår sida, oct spändes för vårt åkdon, och samma man som har sade sig hafva legt enkom för oss, och som utar tvifvel var den egentliga postiljonen, uppsteg p: