— Svenska Biet vill icke gå in på Aftonbladets hemställan, att biet borde framkomma med några åsigter i fattigvårdsfrågan. Vi måste respektera detta afslag, emedan skälet förmodligen är, att biet i detta afseende sjelf hörer till dem som behöfva, och icke till dem som kunna gifva råd och anvisningar. Om statsrådet Heurlin finner tjenpligt villfara A. B:s önskan om kungörandet af sina ptankar i fattigvårdsfrågan, och har lust att anlita pbiets spalter, skola de stå lika öppna för honom, som för hvarje annan insändare; men att Red. af pbiet så mycket mindre ämnar framlägga något eget förslag i ämnet, som det hvarken i statsrådet H. bar någon principal att cbiträda (helst hr H. aldrig någonsin i tidningen biet ens försökt öfva någon inflylelse) och ej heller om hr H. vill tro, vatt han behölver ur tidningar, vare sig Aftonblad peller bi, låna sig fram. Denna anspråkslösa bekännelse är så originel, att vi icke kunnat underlåta att återgifva den ordagrannt. Huru går det då med biet såsom ledare i de der aSvenska reformerna, som det så mycket älskar? — Samma tidning, Biet, sökte i Måndazs tillbakadrifva såsom lättsinnig den uppgiften, att Berlins litterarische Zeitung, hvarur det aftryckBMA dr. äs vant y pr Sd ne dgr EE Sr RÅ EE RR AN HB AR AG