Aftonbladet – 21 mars 1843, sida 1

berörts af kam eller borste, selade med lokor och linor. De spändes före med tågselar, alla i bredd, två på hvar sida om tistelstången, och en postiljo med en låg yllemössa, fårskinnspels och byxor, Med den ludna sidan inåt, hvarpå en engelsk piska ej skulle gjort någon verkan, uppsteg på kuskbocken. Henri följde, och min kamrat och jag satte oss inuti. Dagen förut hade vi en hältig tvist öfver ett ämne, som är onödigt att nämna här, i hvilket jag trodde och ännu tror att han hade orätt, och grälet hade blifvit så häftigt att jag sade honom, det jag högligen ångrade, att jag gjort anordningar för att resa med honom, och föreslog till och med att vi skulle skiljas: han gjorde invändningar, och som vi köpt en vagn tillsammans, och isynnerhet som våra pass voro i ordning, vår podoroshni färdig, och tjenare stadd i bådas våra namn, så var jag böjd att resa; och i detta ledsamma humör emot hvarandra kbegåfvO vi oss ut på en resa af nära tvåtusen mil, genom ett vildt och ödsligt land, ibland ett halfeiviliseradt folk, hvars språk vi, ej förstodo, och med en betjent, som vi misstrodde och ej tyckte om. I trots af allt detta kände jag dock en hög grad af glädje, då jag begaf mig på väg till Rysslands hufvudstad, och jag måste göra min reskamrat den rättvisan att säga, det han alltid varit beredd att gå mina avancer till mötes, och göra mer än möta mig på halfva vägen, hvilket jag sedermera fick veta vara af fruktan för sina gamia reskararaters stickord, hvilka, icke nöjda med att hafva gjort sig af med henom, beständigt sagt honom, att det var omöjligt för en Engelsman och en Amerikan att resa tillsammans, samt att vi skulle gräla och slåss redan den första dagen. Jag tror