Aftonbladet – 16 mars 1843, sida 3

— Hr N., en gammal mäklare i Paris, som dragit sig från affärerna, gick en dag att spatsera med en Newfoundlandshund, som han uppfödt. Vid hemkomsten var hans rum uppbrutet, men ingenting hade blifvit bortstulet utom några matvaror han hide i en skänk och några klädespersedlar af obetydligare värde. En gammal dålig mössa, som efter utseende tillhört tjufven, var qvarlemnad och denna lät han hunden lukta på, med tecken att söka. Hunden begynte vädra och, utkommen, tog han vägen till Hotel-deVillegatan samt sprang in i elt bus af ett dåligt utscende. Hr N,. steg upp för nägra trappor och stannade utanför den glesa dörren till ev slags magasin; här hörde han innanför en karlröst, som utropade: BÅL barn, ät er mätta, i morgon har jag ingenting mer och icke heller har jag mod att stjäla. Derpå blef det tyst en stund, och sedan uppstod ett hiskligt arm. Barnen skreko, möbler sönderslogos. Hr N. steg in och såg tre små barn, hvilka sökte skydda sig för sin fader, som med en vild, vansinnig blick ville döda barnen, hvaraf det äldsta endast var 410 ir. Hr N. afväpnade fadren och sökte lugna honom; nen det var förgäfves. Den arme, som af de hungandes skri blifvit drifyen att begå stöld, hade blifvit vansinnig: han blef förd till dårhuset vid Charenton, och ett religiöst sällskap antog sig de trenne olyckliga jarnen. — DEN ENE BLIR MÄTT AV HVAD DEN ANDRA ÄTER. bömiska Erzgebierge herrskar för närvarande hunsersnöd och det öfriga Österrike har deröfver blifvit ularmeradt. Men allarmet mättar ingen och man gör ig derföre den frågan, hur de rike skola förmås att neddela något af sitt öfverflöd ät de fattiga. Ett genialiskt medel har blifvit uppfunnet. Man har arranserat stora måltidsfester, i hvilka gastronomerna, 10ccade af de utvaldaste läckerheter, tagit aktier. Sedan Ie ätit allt hvad de orka, sändes öfverskowuet till Bönen och på detta sätt realiseras Ordspråket: den ene lir mätt af hvad den andre äter.