Aftonbladet – 16 mars 1843, sida 3

Det eljest temligen dystra hotellet hade inom f i.dagar genom dekorationer af bräder, tyg, tapeter, :pap per och sidentyger, blifvit förvandladt på det mes ismakfulla sätt till glada rum. Man hade omskapa iden eljest öppna gården till ett högt tält, hvarunder I vagnarne körde in på ena sidan och ut på den andra. Hotellets korta uppgångstrappa — ty den stora mottagningssalen befinner sig i nedra våningen — äfvensom förmaken och flere rum voro på det mest slösande sätt prydda med blommande orangeträd samt de dyrbaraste, sållsyntaste blomster, i en smakfull luppställning. De föråldrade tapeterna voro i några salar så bortskymda af en lefvande blomstervägg, fistad på en spalier af omärkbara trådar, att man kunde tro sig vandra i en kolossal blomstergärd. Magnolier, törnrosor, neglikor, violer, cobeer, mossrosor, passionsblommor och tusendetals andra brokigt skimrande blomster framstucko i otrolig rikedom ock fulihet ur denna svällande vägg af krypvexter, som räckte ända upp till taket och slingrade sig fram med sina späda gungande grenar. Flere skiljeväggar hade blifvit nedbrut: na. Berigenom hade man i medelpunkten af hotellet bildat en oerhördt stor sal, med rika och smakfulla, eburu icke öfyvyerlastade förgyllningar, delad i tvenne afdelningar genom några korintiska pelare med förgyllda kapiteler, till hvilken sal alla sidorummen öppnade sig, hvilket ogement lättade kommunikationen mellan de serskilda delarne af hotellet och förekom en eljest ou: dviklig trängsel. Uti dessa sidorum serverades tt och rafraischissementer af alla slag, på egna buffeter. Vid ingången till stora salen stodo ministern Guizot och hans svägerska, grefvinnan de Melan, och emoettogo de inträdande gästerna med utmärkt älskvärdhet. Mot klockan 49 rullade vagnar af alla slag från alla serskilda qvarteren i staden till ministerhotellet, som ligger i dess medelpunkt. Den långa raden af vagnar sträckte sig långt utom bulevarden la Madeleine och hölls i ordning af talrika municipalgardister, hvilka endast tilläto de främmande sändebuden och pärerna att köra utom linien. Sjelfva salarne erbjödo en högst intressant anblick för betraktaren, genom den brokiga och rörliga mångfald, som de utvecklade. Alla stånd af god ton voro genom sina notabiliteter här representerade, bildade grupper, vexlade hastiga samtal, sågo hvarandra här för första gången, läto vexclvis presentera sig för hvarandra elHer förnyade gaminal bekantskap. Ty ingenstädes träffar man eller förlorar man hvarannan så lätt, som i parisersocieteterna, hvilka i en fortfarande rörlighet bilda sig ur politiska aluvioner. Med missnöje saknade man flere märkvärdiga män af oppositionen, icke utan tadel öfver att de pohtiska opinionsskiljaktigheterne förmådde aflägsna dem från festens neutrala gebict, hvilket t. cx. icke fallet är med England. Förgäfves sökte man den snillvike Årago, ävensom många andra partichefer. Tillika med de fleste radikala, saknade man äfven korförarne för det legitimistiska partiet i pärsoch deputcecradekammaren. Den diplomatiska korpsen var naturligtvis mangranot samlad med ett följe af berömde land:män. Grefye Apponry med sin älskvärda grefvinna, en dam, hvars samtal förmår upplifva hvarje anlete; den för sin döfhet något tråkige lord Cowley med sin stolta, till utseendet alltid missnöjda, lady; den med allmän välvilja omfattade grefve Arnim; den hos alla partier välkomne, öppne och genialiske baron v. Könneritz; den nyss på horisonten uppstigne fursten af Ligne, som fördelaktigt uppehåller sina snillrika anors ära, och hans förtjusande gemål i tredje giftet, furst Lubomirskys sköna dotter, som den berömda målarinnan Lebrun hade målat såsom det skönaste då lefvande barn ; fragmenterna af ryska ambassaden; den imposanta politiska ruinen furstinnan Lieven, som man kallar Numa Pompilius Guizots nymf Egeria; den trots sin ålder ännu ungdomligt rörlige grefve Löwerhjelm; den ceremoniöse, i stela bugningar sig mödande danska ministern herr v. Koss och hans älskvärda fru, i hvars ådror synbarligen turkiska paschablodet flyter; grefve Luxburg, som under masken af tysk rättframhet och öppenhet skickligt förstår att dölja slugheten och fin beräkning, och genom sin pikanta originalitet gjort sig till alla eleganta damers älskling; hertigen af Serracapriola med sin af själfullhet och moderligt saktmod intagande gemål och sina talrika döttrar; och de smärre makternas smärre planeter, äfvensom den diplomatiska korpsens volontörkomåt, grefve Moligre; det sardiniska sändebudet grefve Brignole och hans dotter hertiginnan de Gaiera drogo sin krets genom det talrika hvimlet af gäster och synbart gäåfvo sig möda att lägga i dagen sin oficiella älskvärdhet och tillgifvenhet för festens herre. Öfvade granskare ville visserligen på grefve Apponys panna märka ett litet moln, förmodligen uppkalladt af det några dagar förut från Wien ankomna ryktet, att grefve Metternichs kroppsoch själsförmögenheter vore i aftagande. Pen allmänna uppmärksamheten fästades deremot med utmärkt nöje på en grupp, bestående af den genialiske palekargeneralen Colettis med sitt bronsfärgade ansigte och sin högst enkla grekiska nationalkostym, som med krigisk öppenhet förtroligt skakade handen på och sedan arm i arm promenerade med turkiska sändebudet, den han ofta tappert kämpat emot i de grekiska hålvägarne. Kring de främmande sändebuden grupperade sig deras landsmän. Här såg man den snillrike, melankoliske H. L. Bulwer, förnäma med diamanter smaklöst öfversådda ladies, förtjusande, bleklagda, medl enkla blommor i håret smyckade misser, med den by-! ronska spleen på pannan; der Martinez de la Rosa, innu i fullt åtnjutande af sin teatraliska framgång il! Madrid, i samtal med Jules Janin, Mignet, Chalis,s Ancelot och andra litteratörer endast med sorgfällig-!c RE ROD TIMAR ENARE FaR TT PR er NE DK . — Hr N., en gammal mäklare i Paris, som