Aftonbladet – 16 mars 1843, sida 3

beredande straff, för att aftvinga honom bekännelser, finnes icke numera, men på den tiden var det brukligt, och Susanna undergick tortyren. Smärtan afpressade henne bekännelsen af ett brott, som hon ej begått, men hon hade nog mod, att förtiga dens namn, åt hvilken hon hade öppnat trädgårdsporten. Hon villännu dölja sin medbrottsling,, sade domaren, hon förtjenar hela vår stränghet, och de dömde henne skyldig. Straffen uti vår lagbok hafva blifvit mycket mildrade. Jag kan ej säga, att brotten derföre blifvit mindre talrika, men siraffen äro mindre stränga och afpassade på olika sätt. Dödsstraffet användes ej mera för stöld; fordom var det ej så; en stöld kunde föra till galgen, och Susanna dömdes att hänga. 64 (Slutet följer.) : — SÄLLSAM JAGT. I början af förra månaden voro mer än hundrade personer vittnen till en ovanlig jagt på St. Laurent-fältet i departementet Saone et Loire. Ett stort vildsvin, förföljdt af tre stora hundar, var omringadt af en mängd monniskor, beväpnade med käppar och bössor. Striden var fruktansvärd. De blodbesudlade hundarne ansaltte hårdt sin fiende, hvilken flera gånger störtade sig i ett träsk; men äfven der fortsattes den olika striden, och viidsvinet var redan nästan oförmöget till motstånd, då en jägare plötsligen visade sig midt ibland de stridande, blott beväpnad med en käpp. Det hetsade vilddjuret störtade sig emot den ankommande, ett fasans rop hördes från åskådarne; men hvem kan skildra deras förvåning, då de med ens se, att jägare och svin göra gemensam sak och förjaga hundarna! Gätan blef imedlertid snart löst; vVildsyinet tillhörde jägaren, hvilken uppfödt det i åtta månader. Detta hade genast igenkänt sin herre och tog i rätt tid hans skydd i anspråk.