Aftonbladet – 16 mars 1843, sida 3

het undvikande allt, som stötte på politik; der gcheimerådet, doktor Koreff, som Salvandys absurda, löjliga förföljelse länge hållit aflägsnad från salongerna, i lifligt och muntert samtal med ministrar, litteratörer och lärda, hos hyilka alla han står i en hög och välförtjent ynnest; der det högbjertade paret, fursten och furstinnan Czartorysky, kring hvilket allas intressen fängslades; kemisten Dumas, den store filologen Letronne och så många andra utmärkta lärde; der Rotschilds; marskalkar, generaler, amiraler och statsmän af alla grader utan ända. Plötsligt flög med elektrisk hastighet genom salarne det ryktet, att drottningen af Spanien kommit att med sin närvaro förherrliga den mäktige ministerns fest. Mängden, som trängdes till det utvisade stället der drottningen tagit plats, ryckte mig med sig, och jag såg ett fruntimmer, öfverhöljdt af diamanter, som med stor pretention bar ctt rikt, högkantigt, verkligt kungadiadem på sitt hufvud, i form af Merovingernas krona — men denna dam var icke den intagande drottningen af Spanien, med dess hulda anlete, dess förtrollande, snillrika leende, utan gemål till den fordne finansministern Toreno, hvilken haft nog liten takt att tillåta sin fru offentligen, i form af ett kungligt diadem, bära de i alltför bländande diamanter förvandlade lump-statspapperen, af det under hans förvaltning uppnegocierade Cortes-lån, och på sätt och vis derigenom väcka ovilja och knot i ena genom denna spekulation listigt lockad och svårt skadad stat. Somlige undrade malisiöst huru så rent vatten kunde flyta från så smutsiga källor. Andra undrade hvar finansministern fått rätt på denna krona, och huru han lyckats spekulera den från sin herrskarinnas hufvud på sin frus. Man såg icke otydligt på grefve Torenos ansigte, hvilken stod nära, att han rätt väl förstod utlägga de kringståendes blickar och hviskningar. Till lycka för det stenrika paret, tröttnade man snart att defilera förbi den förmenta drottningen, som förekom alla verkligen spansk, och som likväl var litet dyster till mods. Ett annat föremål lockade nygirigheten och aptiten: matsalarne öppnades, och sällskapet strömmade matoch skådelystet till supern. Herr Guizot hade, afvikande från det vanliga bruket, uti en stor med blommor och träd rikt prydd sal, låtit uppställa en mängd små bord, der 6—3 personer bequämt kunde taga plats, och i bakgrunden var en stor buffet, som intog säkert hela bredden, så alt de, som väntade att aflösa deätande, äfvensom betjeningen beqvämt kunde vända omkring och taga en öfversigt af det hela. Med förvåning märkte man, med huru stor glupskhet den s. k. beau monde tog för sig och, oaktadt man icke här kunde skylla på dansens ansträngningar, bland lefverpastejer, galatiner, kyckling, shinka, konfektyrer, kremer, kompotter, bakverk, champagne, bourgogne, och andra fina viner, tjorde ett betydligt nederlag, och ofta efier först en limmas ansträpgningar af gom och käkar, nästan ogerna afträdde in plats åt de väntande. Ofta bafva de remmande sändebuden anmärkt, huru de fina Pariserdamerna, utan farhåga för sina getingssmala lif, inlåtit sig i en verklig täflan med de hungrige männernas, liksom de teokritiska herdarne uti deras täflingssånger, och visserligen segerrikt anammat den subsantiella och ingalunda eteriska födan. Till och med vid fester i St. Petersburg, då folket inlåtes i kejseriga palatset, ser man mindre glupskhet, yttrade sig ierr de Barante till sin granne. Ordning och hållning herrskade för öfrigt här mer in annorstädes. På värdens glada panna, ålskvärda eende och de förbindliga ord, hvyarmed han tilltalade n hvar a sina gäster, kunde man icke märka den obehagliga, afundsjuka, intrig och otåliga ärelystnad, om redan i tysthet flere dagar varit i rastlös verk;amhet för att underminera marken och spränga ministåren i luften, och sedan åter sjelf taga ministervänken i besittning. EEE