Aftonbladet – 16 mars 1843, sida 1

EEK lärer nämligen först låtit afstraffa en fånge för något snatteri med 73 prygel, men då fången, förtviflad öfver denna misshandling, rusade upp och öfverföll en af bevakningen, under yttrande af det hopp, att han väl nu skulle komma under lagen,, dömdes han på stället af kommennanten till ytterligare 400 prygel, hvilka dock ci, i anseende till läkarens mellankomst, kunde till fullo utdelas, utan förflyttades delinqventen i stället på sjukhuset. Derförutan lärer han ålagts 28 dygns arrest i mörkt rum. Detta oerhörda missbruk af disciplinär myndighet lärer redan varit föremål för en preliminär undersökning och blir det troligen älven för laga ransakning och dom; och har fångens ännu återstående bestraffning imedlertid tills vidars blifvit inställd. , Herr Akersteins förklaring inkommer förmodligen snart, och det vore önskligt, om den kunde undanrödja något af det obehagliga intryck, som föregående berältelse väcker. — Samma tidning meddelar berättelse om ett fiskalisationsmål, som lemnarett bidrag till de många förutt sående exemplen på de vexationer, handel och trafik bär i hufvudstaden äro underkastade, och hvilka i sin mån icke så obetydligt torde bidraga dertill att rörelsen rymmer ifrån bufvudstaden och drager sig till andra Orter. Att en hel skeppslast al en vara blott på en fiskals godtycke kan blifva öfver ett år bållen i qvarstad, utan att angifvaren behöfver sälta någon borgen för den förlust, trafiken derigenom kan tillskyndas, är något så abderitiskt, att det ovilkorligen borde utgöra en mäktig stimulus till reform i denna del af polisförfattningarna. Om handels-korpsen härstädes vid sådana händelser, som träffa enskilda näringsidkare, litet mera tänkte på ordspråket: i dag dig, 1 morgon mig,, och allmännare intresserade sig för afbjelpandet af hindren, så skulle de snart vara upphäfna. Sedan längre tider fanns blott ett enda beckbruk i riket, hvarigenom handeln med denna artikel var underkastad ett slags monopolium, som, för allmänheten, icke var utan olägenheter. I detta förhållande var anläggningen af ett nytt, dylikt bruk, i trakten af Luleå, ett försjenstfullt företag. Men hvad uppmuntran mötte detta företag? Då första laddningen af 400 tunnor beck i Juni månad hitkommit och blifvit, enligt författningarne, upplagd på Tjärhofvet, började Vräkarne derstädes, med ovanligt nit, söka alla möjliga anledningar till varans kasserande. Somliga tyckte, att becket var något mjukt, emedan det rönt inflytande af midsemmarsvärman: en annan, hvars tjenst bestod i att mäta kärlen med ett slags aln (hvarföre han på stället kallas An varien), tyckte att några tunnor ej voro alldeles så stora, som de öfrige: andra åter tyckte, att kröningstecknen cj sutto på rätta ställen, och mera sådant. Imedlertid ankom en stadsfiskal, liksom tillfälligtvis; och då han fann hela Hofvet församladt till rådplägning, samt frågade hvad som var på färde, hvarom han troligen förut fått något slags inspiration, beslöt han flux alt göra beslag och förklarade, under Vräkarnes jubel, hela beck! asten för god pris. Saken instämdes af fiskalen till handelskollegium, der han yrkade godsets konfiskation, och gjorde i synnerhet allt, för att bereda lång process, hvilket dock domstolen, så mycket som lagligen kunde ske, sökte förekomma. Samtlige vräkarne, äfvensom alnkarlen, hvilka hördes, förklarade, att de icke hade någon instruktion, utan förrättade tjensten efter lärdom, och understödde för öfrigt fiskalen al al förmåga. BDBessutom hördes sakkunige personer. I slutliga utslaget blefvo alla anmärkningar mot beckets qvalitet ogillade, och för en obetydlig undermålighet i 935 tunnor förklarades bruksegaren saklös, enär kärlen voro ordentligt krönta. Dessutom var paitiet ämnadt till föryttring på utländsk ort, der priset å denna artikel bestämmes efter vigt och kärlens storlek alltså är likgiltig. Häröfver klagade fiskalen hos magistraten, hvarunder becket förblef sequestreradt. Fiskalen och Tjärhofvet rönte här lika liten framgång, ty äfven magistraten ogillade konfiskationsanspråket; men becket förblef dock qvar under fiskalens seqvester. Fiskalen fullföljde saken hos hofrätten, der äfven hans påstående ogillades; men ändock ville han cj släppa hbecket. Slutligen klagade fiskalen äfven hos Kongl. Maj:t, der nästan alla besvär utställas till kommunikation; och siutligen blef äfven här konfiskationsanspråket ogilladt, sedan varan nu i ett år och fem månader nade legat under en qvarstad, hvilken i fyra sammanstämmande utslag förklarats olaglig och obefosad! Att tänka på ersättning för den lidande, lönar ej, i dylika mål, mödan. a NN 4 — Sv. Biet för i går innehöll en insänd arti4 kel med öfverskrift Kyrkan bör stå midt ibyn, ET EAA TA EE rr add frn ig te se Rd Judy gts ort I 4 AT AA Le Arad AE