Aftonbladet – 15 mars 1843, sida 1

mig då din lilla hand. Jag tycker att du blifvit ändå vackrare sedan jag sist såg dig. eTyst då! sade den unga kammarjungfrun leende, och hennes ögon tindrade af nöje, kdu vill bara gäckas med mig. Om du älskade mig så mycket, som du säger, om du längtade så rnycket att råka mig oftare, så hade du ju längesedan kunnat byta om tjenst. Finns det då icke så vacker egendom att vakta, som godset Noues? hafva vi icke femhundrade tunnland åker och hundrade tunnland skog mera än din utfattiga adeisnarr? om du velat, skulle jag längesedan sagt till min fru derom, men du håller icke af mig. allvad du är orättvis, min goda Susanna! huru kan du vilja, att jag skulle öfverge ett hus, der jag är född, och tillbringat hela min tid allt sedan jag kom till verlden? ett hus, der min far och farfar älit sitt bröd? det vore ju otacksamt. Och hvarföre skulle jag då öfvergifva min far? för att tjena en lycksökare, en man, hvilken blifvit rik på ett sätt, som sjelfva den onde intet kan utfundera. Kommer du ihåg Susanna hvad vår kyrkoherde predikade för två eller tre söndagar sedan?Det är inte på lofliga vägar man kommer till en sådan rikedom, och guld växer inte på träd.n aJa, ja svarade den unga flickan litet stött, com grefven af Noues hade funnit det der sättet au bli rik, så brottsligt, hade han inte rest till Paris och vågat hela sin förmögenhet. Om han vunnit lika så mycket, som han nu förlorat, tror du att han ansett sin vinst illa förvärfvad? Under det de unga således språkade, gingo de i skuggan af de träd som prydde Surmelins stränder. Hvar och en försvarade sin husbonde med sådan ifver, att de nästan grälade, men långvarigt kunde missnöjet aldrig bli emellan dem. Susanna hade gått till Conde att uträtta ärenden åt sin matmoder och återkom derifrån, ännu åtföljd af Godinet. De nalkades redan herr Fempliers bonin,