Aftonbladet – 15 mars 1843, sida 1

underrättelse oroar honom, och han skyndar sig att meddela sina åsigter om Amerika, emedan han anser det för samvetslöts, att ett enda ögonblick förtiga sanningen. Med harm inser han, att nästan hvarje ankommande låter narra sig af amerikanerna och bländad af den lysande ytan skildrar den förre landet i den mest lysande dager. När erfarenheten sedermera upplyst honom, förtiger han sedermera den bedröfliga sanningen, af blygsel. Detta land, fortfar han, kunde vara ett paradis, om icke det olycksaliga pappersmyntet och regeringens vanmakt förderfvat folkets sedlighet. En fullkomlig brist på uppriktighet eger rum, allt är beräknadt för det yttre skenet; hvar och en vill synas rik och moraliskt sträng, för att få kredit, hvilken han då kan begagna till sina arbetares, silt tjenstfolks och sina borgenärers skada. Detta förhållande är visserligen icke allmänt, men förekommer dock ganska ofta. Tusentals arbetare arbeta här och få i stället för de utlofvade penningarne intet annat än kläder och föda till dubbla priser, och behandlas dessutom ofta med en hårdhet, om hvilken man icke kan göra sig något begrepp i Tyskland. Regeringens handlingssätt gör saken än värre. Den betalar med pappersmynt, för hvilket icke den ringaste säkerhet finnes, och som ofta inom några dagar förlorar halfva, ja till och med hela värdet, men aldrig betalas med fulla summan. Dervid smickrar man oupphörligt den stora hopen, kallar dessa menniskor de dygdigaste och mest upplysta innevånare på hela jorden, för att få deras röster och genom dem indrägtiga embeten. Jordegendomen hade till följe at vinglerier med pappersmyntet stigit till fyrdubbelt värde. Nu faller den åter till sitt sanna värde, emedan folket delvis återkommer till sitt förnuft. Huru skadligt bankerne inverka, synes af följande: De minsta städer hafva banker. Man tänke sig en stad med 2000 innevåre; de förmögnare bilda en fond med sina hus och jordegendomar, den obetydligare delen insättes i kontanta penningar. Nu anhålla intressenterne om ett bank-privilegium, hvilket regeringen vanligtvis beviljar, för att försäkra sig om deras röster. Värdet af jordegendomarne förvandlas då i papper, och likaså guldet och silfret, hvärvid detta alltid upptages till ett tredubbelt värde. Affärerna begynna; man lånar ut penningar till sju pröcent och förräntar de sedermera insatta penningarne mot fem procent. Om en fabrikant köper ett parti varor, så utfärdar han en vexel, hvilken banken inlöser med 40 procents afdrag och naturligtvis betalar med pappersmynt. På detta sätt blifva menniskorna skenbart rika, men hvarje halfår fallerar banken en gång, dess sedlar invexlas för hälften eller fjerdedelen af värdet och utgifvas sedan åter för dess fulla summa. För sådana bankrutter felas det aldrig ursäkter. An har en skrifvare rymt med några hundra tusen dollars, eller ock hade man velat i en annan bank insätta penningeöfverskottet mot god ränta, men ångbåten, som hade denna summa om bord, hade förolyckats; ständigt har man en liten tid före bankrutten frånstulit bankruttörerne en stor summa penningar, och tusen dollars utlofvas såsom belöning för tjufvens ertappande; men det händer aldrig att man får tag i någon. : Om egande-rätten halva de öfverhufvud ganska egna begrepp. Ingen anser för orätt, att ur trädgårdarne vid landsvägen tillegna sig så mycket frukt han behagar; de grannaste damer taga oförsynt för sig. MHästarne vid ångbryggorne (?) fodras utan krus med mais från närmaste åker, och man kan tänka sig hur åkern ser ut, när tjugu hästar ätit sig mätta der. Bonden är illa deran. Ett kött kostar i denna trakt emellan 4 och 3 kreuzer, ett smör 9 kreuzer, en bushel hafra ungefär 4 gulden, en bushel potatis 40 kreuzer. All jord i trakten kring städerne tillhör de förmögne, hvilka sälja den till så höga priser, att bonden icke en gång skulle få ut sin ränta, om han ville köpa och odla den. Om det ofantliga arbetet vid ny-odlingen har man i Tyskland intet begrepp. I vestra delen måste af tio bondhemman åtta säljas, emedan ingen åbo kan betala sina skulder. Tyska och öfverhufvud alla utländska manufaktur-arbeten säljas här billigare än i Europa. En mängd menniskor äro utan arbete; arbetslönen har fallit och faller allt SET INA INS AEA SER SA ERT WETT TIDS ESS TEVE TAKTEN