Aftonbladet – 15 mars 1843, sida 1

slägt från far till son innehaft skogvaktarebeställ. ningen på godset Noues, såg ej utan bekymme en del af den jord, som förut stått under han: uppseende, öfvergå till främmande händer. Har skulle ej velat, att man sett honom ingå hos her Templier, öfver hvars hus han trodde en förbannelse hvila. För öfrigt trodde han, att grefver af Noues skulle upptagit det illa, och kanske beröfvat honom sin plats. Uti herr Templiers hus var likväl en ung flicka, som från barndomen varit Godinets lekkamrat. Det var Susanna Gerard. hvilken han först älskat som en syster, mer nu på ett olika sätt värderade högst af alit pi jorden. Susanna var så vacker, att hon säker! blifvit lika beundrad i et salong, som nu uti sir frus jungfrukammare. Hennes stora, mörkblå ö50n, med långa svarta ögonhår, hade ett outsägligt uttryck af godhet. Tlennes mun var ej för stor, 2j för liten, och ett behagligt småleende hvilade ständigt på hennes friska rosenläppar. Under denna tidpunkt, så utmärkt för allmän lättsinnighet, lå hofvets förderf redan spridde sig till städerna, och började att äfven smitta landsbygden, hade Susanna envist afslagit alla de kärleksförslager; om blilvit henne gjorde; erbjudandet af lysande och granna kläder samt ett eget hus hade ej cunnat förleda bonne. Hon var uppfödd af fåtiga föräldrar uti stränga och dygdiga grundsatser, hvilka hon ännu mera styrktes af den känsla, 100 hyste för sin barndomsvän. De sökte båda msorgsfulit alla tillfällen att råkas, och om Golinet så ihärdigt fästade sina blickar på herr Temliers port, var det emedan han hoppadas att Susanna skulle komma ut derifrån. När han blef varse Susanna, som med lätta steg gick utföre ullen, ryckte han också upp sina metspön, lade lem tillsammans och skyndade Tå stammen af n alm, hvilken man kastat som en spång öfver loden; till hennes möte. ;Hvad det är länge sedan,, sade han helsande, jag fick tala med dig, min goda Susanhal räck