Aftonbladet – 15 mars 1843, sida 1

mer och mer. Detta lands rikedom är mycket ofta blott en skenbar rikedom. I kläder och bosätlning måste man utmärka sig för alt erhålla kredit; på grund af denna kredit göras då affärerne. Amerikanarnes sätt att behandla de utvandrade öfvergår ofta all mensklig känsla. På Pensylvania-kanalen hade man en gång tagit så många engelsmän och tyskar på en och samma båt, att dessa hvarken kunde stå, silta eller ligga fruntimmernas fötter svullnade och nästan alla passagerarne insjuknade till följd af denförskräckliga lukt, som den sammanträngda folkmassan åstadkom. Detta yttrar den tyske utvandraren. Ett regleradt öfverinseende af amerikanska regeringen öfver de invandrande skulle utan tvifvel afbjelpa flere af dessa obehagligheter och hålla mången egennyltig agents handlingssätt inom tillbörliga skrankor, ty i dessas förfarande synes grunden till det onda böra sökas. Brasilianska regerin en går i delta hänseende säkrare och menskligare till väga. Enligt hvad man har sig bekant, har den för afsigt, att taga sådana mått och steg, som göra det möjligt för den att erbjuda de utvandrande fri passage; den är mån om att de nedsätta sig i sådana trakter, hvilkas klimat de kunna uthärda, och att sjelfva kolonierne anläggas på så sätt, att de enstaka anläggningarne ömsesidigt kunna understödja hvarandra, och alt denna nära förening måtte underlätta kommunikationen medelst lan dsvägar, bildningen medelst skolor och kyrkor, samt äfven handeln. Den ser saken således från en högre statsekonomisk ståndpunkt, och i det den tillika betraktar de invandrande såsom sina undersåter, anser den redan på förhand såsom en pligt, att sörja för deras materiela och intellektuela väl. En behörig kontroll skall då befria eller hålla den fri från de onyttiga och skadliga elementer, som blanda sig i hvarje utvandring, och hvad som från industriens och bildningens område inkommer från fremmande länder, skall deltaga i denna friska rörelse, som på -sednare tider förmärkts inom detta af naturen så högt gynnade rike.