Aftonbladet – 11 mars 1843, sida 2

kartor som han sjelf af försäljningsmän köpt endast hvad hanför hvarje serskildt tillfälle behöft. Då sålunda af det anförda vill synas, som skulle det i Husbergs hemvist funna karetpartiet icke tillhöra honom, så tilsades han att uppgifva huru såvä detta, som de falska stämplarna och det mera, hvilket hos honom blifvit i beslag taget, kunnat i hans lästa förvarinpgsrum anträffas; och Husberg tillkännagaf att detta följt af hans bekantskap med notarien Meurling, samt att en skildring af deras förhållande till hvarandra först är af nöden. aUnder det att Husberg hösttiden förlidet år vistades i Stockholm, blef han h Meurling; en bekant-kap, som. fick ökadt värde deraf, att Husberg kände Mcurlings far och att Meurling från yngr: åren, då han vistats här i orten, stod i vänskapligt förhållande till flere Husbergs vänner. Då denna bekantskap föranledt en närmare förtrolighet, så berättade Meurling, huru han utan egna tillgångar och utan bestämd löncinkomst tillbragt flera år i Stock-js holm och haft sin bergning af enskilta uppdrag, men att han, till följd af ingångna borgensförbindelser förl!s numera eflidna tillförordnade polismästaren i Stockholm, häradshöfdingen Hultberg, blifvit försatt i den mest bekymmersamma ställning. Den betydliga för lust, som drabbat honom, hade han dock sedermera fullkomligen reparerat, och då Husberg, af intresse för ämnet, gjorde sig underrättad om sättet, uppgaf Meurling, att han å auktion inköpt och sedermera försålt hvarjehanda lösören, men att hans största vinst härledt sig af handel med stämpladt papper. För Husberg var det gåtlikt huru något mera, än beviljad provision, kunde derå förtjenas, men Meurling fann ej nödigt ndelsevis bekant medl: att vidare utveckla sitt ämne än med antydning der-j på, att tjenstemännens vid Chartz Sigillatx verket samlade rikedomar ej gerna kunde härleda sig från deras obetydliga löner. Då Husberg erinrade att sådan handel s Mcurling, att sådan ej egde rum för honom, som genom särskilde relationer till Herr Polismästaren Berg var säker för alla äfvyentyrliga följder; och hade Mcurårligen kunde drifvas utan fara, upplystej ling jemväl erbjudit Husberg att höpa kartor med ra-i batt af först 8 och sedermera 40 procent, hvilket Husberg dock ej antog. Då Husberg sistiden vår återl befann sig i Stockholm, blef han ånyo erbjuden kartor för ett parti silfver och ett fickur, som Meurling tillhandlade sig, men oansedt då erbjudna rabatten var betydligare än förut, kunde Husberg ej bifalla propositionen, emedan han hade behof af kontanta penningar för sin fordran. Efter hemkomsten emottog Husberg från Meurling bref, hvari åter föreslogs att Husberg skulle köpa kartor, som i brefven kallas biläggningshandlingar och hvilka Husberg . kunde erhålla med trettio procents rabatt, om Meurling på en gång fick afyttra ett parti för minst ctttusende riksdaler. Husberg fruktade att inlåta sig i en sådan affär Och lemnade brefven obesvarade. Någon anledning till kommunikation emellan Meurling och Husberg egde ej rum, då Husberg, den 7 sistlidne November, på vägen emellan Thelestad och staden, mötte Meurling, som sade sig hafva under en tillämnad resa till Carlshamn, der han borde inkassera penningar, qvardröjt ett par dagar i Wexiö och ämnat besöka Husberg. Angelägenheter af den vigt, att de cj kunde uppskjutas, nödgade likväl Husberg alt afsäga sig detta nöje och fortsätta vandringen till staden, sedan dock Meurling förut lofvat att, vid återkomsten från Carlshamn, aflägga lofvade besöket. Husberg, som hemkom från en resa påföljde Lördagsafton, cmottog Meurling på Thelestad dager derefter, hvar-: vid Meurling uppgaf att han önskade rådfråga Fusberg i en angelägen affär. Husberg saknade tillfälle för dagen, men lofvade att å den följande inhemta affärens beskaffenhet, och på Meurlings begäran att å något säkert ställe få imedlertid förvara de handlingar han medförde och hvilka han hade inneslutne i ett silkeskläde, det han bar på bröstet innanför ytterrocken, anvisade Husberg honom att nedlägga paquetet i en låda uti skvifbordet. Meurling begagnade sig af anvisningen, igenläste derefter lådan och tog sjelf nyckeln. Husberg anade något försåt lika litet härvid, som vid Meurlings framställda bjudning till Wexiö påföljde dagen; men att Husberg var utsedd till offer för en nedrig anläggning, erfor han sistberörde dag, då han, vid sin ankomst till Mcurlings logis, anmanades att träda i häkte, såsom misstänkt för tillverkning af stämpladt påpper. Denna anläggning hoppades dock Husberg skall misslyckas och Husbergs oskuld läggas i dagen, så snart domstolen hinner inhemta innehållet af de bref han från Meurling erhållit, och hvilka skola hafva varit förvarade i samma låda der Meurling inlagt sitt paquet, samt således blifvit, jemte detta, i beslag tagne. Tilläggande Husberg, på derom gjord framställning af Meurling, att denne, vid besöket på Thelestad Söndags morgonen, uppehållit sig endast få minuter, hvilka dock voro för Meurling tillräckliga till så väl omnämnda samtalet, som paquetets inläggande. För att från sednare företaget afleda MHusbergs uppmärksamhet, hade Meurling sysselsatt Husberg, under föregifvet obetydligt skäl, att eftersöka köpekontraktet rörande Granholms pappersbruk, och hade Husberg dessutom, enligt hvad han ville erinra sig, blifvit utkallad till förstugan af en sin minderåriga dotter för något ären.de från modren. Efter afgifvandet af denna berättelse, anhöll Husberg att Meurling mätte varda förelagdt uppgifva, huru mycket stämpladt pa; per han af Husberg skalt hafya tillhandlat sig, hvartill Mcurling genmälde, att han för närvarande ej kunde bestämdt erinra sig beloppet. Husberg blef härefter utförd och förhöret fortsattes med Johannes Nilsson, hvars lefnadsomständigheter och uppgifter i ämnen, som med detta mål ega gemenskap eller på detsammas utveckling kunna inverka, sammanfattas i följande berättelse: i Johannes Nilsson är 57 år gammal, född i Tingsryd, af hvilket hemman han ärft en del efter sin fader och inlöst en del af syskonen för den hemgift hans hustru i boet medfört. Fadrens mångåriga tjenstgöring såsom nämndeman hade förskaffat ionom ett för hans stånd mindre vanligt kunskapsförråd i juridiska ämnen, och de stunder han hade lediga från rättegångsangelägenheter samt andra personers och sina egna vidlyftiga affårer, använde han för sonens undervisning i skrifoch räknekonst, samt de kunskaper i öfrigt, som för beträdande af fadrens bana ansägos nödiga. Redan före fadrens död år 4846 hade Johannes Nilsson börjat åtaga sig rättegångars utförande, utredningear af sterbbus, uppgörande af penningetransaktioner och mera dylikt. Det förtroende han åtnjutit har oupphörligen ökat sig och bercdt Johannes NilsSON ctara inlnirctar cÅå att, ehuru han haft åtta harn s