Aftonbladet – 10 mars 1843, sida 1

å komliga frigifvande kunde man hbjelpa sakernas svåra ställning, och han uppmanade ministeren, att TJunder tiden söka återkomma till 4833 års utgiftsstater. Ir Hume understöddes af herr Williams, som erinrade derom, att utförseln förlidet år varit 3 !; millioner p. St. mindre i värde än föregående åren, att arbetsklassernas ställning alltjemnt försämrades, och att man således icke hade Jutsigt att se statsinkomsterna ökade. Han piåI stod, att kontrollerna på de serskilda förvaltningsdepartementens utgifter voro alltför ytliga; ansåg Jatt huset borde först pröfva inkomstbudgeten innan det ingick uppå att bevilja anslag; samt klaigade öfver pensionslistans öfverdrifna storlek, OIS. Vv. Sir Robert Peel påstod väl, att de begge talarne alltiör tidigt väckt diskussion i ärmranet, men ville dock besvara dem, och förklarade, att pensionsbeloppen voro testamenten från fordna ministerer; grundade på parlamentsakter, och i allmänhet en följd af förut gjorda indragningar i tjenster, m. m., kunde de. ej på en gång upphöra. Att en stor stat skulle kunna bestämma utgifterna efter inkomsterna, ansåg han omöjigt (2), ty de förra beroddeaf nödvändigheten, och denna grundade sig icke blott på inre, utan äfven på lyttre omständigheter. Han medgaf, att all möjlig sparsambet under förevarande förhållanden vore nödig; men att taga till mönster gamla budgeter, kunde ban ej anse lämpligt, då tidsförhållanderne så mycket förändrat sig. Han sade, att flottan i Medelhafvet skulle minskas till 40 segel, och att han hoppades Frankrike skulle minska sin sjöderstädes, öfvertygad att franska folket och dess regering skulle finna vigten af att lefva i frid och endrägt med Storbritannien. Han ville äfven antaga, att i -hela Europa herrskade en sådan åsigt ang. folkens inbördes ställningar, att om något folk skulle angripa ett annat, blott för den militäriska ärans skull, måste detta lända det sjelf till skada; äfven herskade en så afegjord önskan efter fred i hela Furopa, att hvarje folk, som uJtan orsak ville bryta den, skulle finna emot sig de andra. Han trodde derför, att Medelhafsflottan snart kunde ännu -betydligare minskas, och all Frankrike skulle följa exemplet. Slutligen bestred han, att kontrollerne icke xore tillfredsställande. Sedan huset förvandlat sig till kommittc, framlades marinbudgeten. Den utvisade en minskning af 4,060 man i flottans personal. Ibland nybyggnader nämnes en stor bassin i Woolwich för krigsångfartygen och dessas närvarande antal uppgifves till 90 st. af 30,060 hästkrafter. Hela besparingen skulle komma att utgöra 435,000 P. st. och de besoldade matrosernas antal skulle blifva 39,000. Det märkvärdigaste, som förefallit i Ofverhuset, var en framställing af Lord Brougham, angående visitatiohsrätten. Lorden begärde nemligen, att det utlåtande, som en i slutet af förra året nedsatt kommitte hade afgifvit, hvilken haft till föremål att föreslå nya instruktioner för kryssarne mot siafhandeln, måtte komma till offentlig kännedom. : Han trodde, att intet säkrare medel funnes till att lugna och tillfredsställa franska folket och franska handelsståndet, som blifvit vilseledda af de oriktiga förespeglingar härom, hvilka i Frankrike gjordes, så väl al tidningspressen, som af deputerade, hvilka stodo i sold och tjenst hos plantageägarne i franska kolonierna. Lord Aberdeen förklarade, att ingen kunde vara villigare än han, att minska eller alldeles utplåna de irriga begrepp, som herrskade i Frankrike angående denna sak; men han måste underrätta derom, att dels ingen kommittå varit formligen nedsatt för. detta ändamål, dels att instruktionerna icke blifvit afgifna i något direkt afseende på den allmänna opinionens tillstånd i Frankrike. Ministeren hade endast uppdragit åt några män, att sammandraga alla de instruktioner, som under sista 20 åren varit utfärdade, för att derutur uppställa ett slags instruktions-kodex, med afseende på engelska sjöbefälets behof att känna hvad som var anbefaldt, och han ansåg intet hinder vara, att offentliggöra densamma; hvilket skulle ske. Han slutade med att nämna, det åtgärderna mot slafbandeln tycktes alltmer leda till goda följder. Så hade under sista årets lopp den betydligt afazit, på en af dess fordna hufvudplatser, Cuba, ler guvernören, general Valdez, gjort mycket, för