Aftonbladet – 9 mars 1843, sida 1

ville att man gissade. Allt det der var endast en njutning för egenkärleken; oekså tröttnade den snart; Jag var på modet, detta var. nog, och jag tror alt min otörskämdhet och inbilskhet förskaffade mig lera eröfringar än en verklig förtjenst kunnat göra. Vid början af sista vintern gifte sig min syster med broidren till din kusin, Alfons, och det var denna kusin som medförde det enda bref jag på länge mottagit från dig. Vår bekantskap gjordes på ett högst eget sätt. Det var en stor bal hos min tant, jag hade dödande tråkigt. Tre gånger hade jag gjort min rund omkring salongen, utan alt lyckas förströ mig, och jag tänkte Just gå hem, då min tant bad mig dansa med ett fruntimmer, som hon utmärkte och hvilken ännu icke lemnat sin plats. Detta fruntimmea var fru dOrvins, din kusin: jag började betrakta henne. Denna granskning utföll icke fördelaktigt. Ett ansigte förlärligt fåradt af kopporne, mycket små men blixtrande ögon, en skön vext, en vacker fot; dertill en mycket enkel toilette, bröst och armar mycket betäckte; ingenting synnerligt utmärkande; med ett ord, ett val i afseende På drägten, som bevisade att man viste hvad som bäst passar. Hon är mycket ful, sade jag för mig sjelf, men hon bar likväl uttryck i sitt ansigte; Jag är säker på att hon har snille. Hon har klädt sis på elt sätt, att man icke skall observera henne, — det är det klokaste hon kunnat göra. — Jag tvekade imedlertid att bjuda upp henne. Det föreföll mig som jag skulle kompromettera min smak; en Dy uppmaning af min tant bestämde mig likväl. 3; . . es — Fru TOrvins tackade mig med det angenäma