Aftonbladet – 8 mars 1843, sida 1

plats; med hans afsigt af dåvarande förbållanden öfverensstämde äfven armöens general en chef, sir Jasper Nicolls omdöme; äfven ban var af den mening, att man först åtminstone borde inskränka sig till Dsehellalabads undsättning, och denna mening, anmärkte Sir Robert, måste synas så mycket mera grundad, om man betänker, ati fiendtligheter med Birmanerne då syntes förestå, hvilka således icke medgåfvo en större söndring af de för handen varande stridskrafterne, samt att England samtidigt förde ett kostsamt krig i China. Lord Ellenborough inträllade den 28 Februari i Calcutta, och redan den 435 Mars utvecklade han i en depesch till Sir Jasper Nicolls, sma åsigter angående de mått och steg man iallmänbet borde vidtaga. Han förklarade, att det framiför allt vore nödvändigt, att trygga de truppafdelningar som ännu befunno sig i Afghanisten och som besatt Kandahar, Kelat-i-Gibzi, Ghuzni (bvars hapitulation ännu icke var känd) och Dschellaluhad; sedan anfalla Afghanerne, för alt kunna öfvertyga dem att Englands makt vore oförsvagad; och slutligen, sedan de fångne blifvit befriade, rymma landet såsom segrare. Dessa åsigter fi äncick generalguvernören visserligen åter, ty den 19 April aflät han befallning till general Nott, all oförtöfvadt anträda sitt återtåg från Kandalor, men denna förändring i åsigter förklaras derisenom, att han samma dag genom öfverste Paliser erhöll underrättelse om fästningen Ghuznis kopitelation, och om general Englands felslagna expedit:on emot Bolanpasset. På samma tid måste han anse sig öfvertygad, såsom det ock sednare bekrätade sig genom general Notts depescher al den 49 och 20 April, alt det helt och hållet felades ionom nödiga transportmedel, för att med förde! kunna rycka an mot Kabul, och att till och ed mycken modstulenhet herrskade bland Sipaberne inom general Notts korps. Angående de skäl, hvilka sednare föranläto generalguvernören, ali återtaga sina ursprungliga planer och att meddeia generalerne Nott och Pollock befallning att rycka fram, (en befallning, som gafs den förstnämnde på ett sätt, att genom uppräknandet af alla svårigheter vid detta framryckande, och genom den tillika meddelade tillåtelsen till återtåg, i händelse detta ansågs böra föredragas, ansvaret för vad som gjordes, så att säga, öfvertogs af honom sjelf) öfver dessa skäl yttrade sig ej talaren, utan åtnöjde sig med att berömma den verksambet, hvarmed lord Elenborough sysselsatt sig att förskoffa hör ren alla för den nu beslutade marchen nödiga transportmedel, så att han på tio veckor, dels legt, dels uppköpt 46,500 lastdjur samt frumskaffat dem till operationspunkten: ett resultat, som var så mycket svårare, då levererinzarne utur de länder, hvarifrån last-djuren måste hemtas, redan förut varit så betydliga, att det var brist på sådana. Den skicklighet och omdömesförmåva, hvarmed lord E. hade begagnat brittiska rikets tillsångar i Ostindien (det enda dithörande vilkor, som detta tacksägelsevotum fordrade) trodde talaren sig genom denna framställning hafva visat, och öfvergick derifrån till berömmet öfver gpencralerne, som omnämnas i detsamma. Först ifrågalom general Pollock. Då denne ankom till Peschawier för att taga befälet öfver divisionen efter Wildska brigadens nederiag, fann han 4000 sjuka soldater i staden och 4,800 i lägret; men genom hans personliga tillsyn lyckades han alt kraftigt bidraga till en förbättring 1 detta förhållande och äfven att ingilva mod hos de slagne irvupperne. Tans stormning af Keiber-passen, hans framryckande till Kabul och det derpå fö!jande återtåget villtna om stor rådighet och stindektighet. Deruti att han blott genom öfvertygande och ej medelst hårdhet visste att återföra soldaterna till deras pligt, då de studsade vid åsynen af de svåra passen, har han följt Alexander den stores exempel, som just i dessa samma pass löpte fara tt blifva öfvergifven af sina macedoniska phalanser, men som äfven genom uppväeckandet af sollaternes moraliska kraft besegrade faran. General Votts ställning 1 Kandahar hade varit gonska svår, y han befann sig midt i ett fiendtiigt land, Itdeles afskuren ifrån kommunikationer, omingad af fiender samt åtminstone för en tid cke i slånd att lita på de under hans bofär RT END Fr RN TANNER TREES mast