Aftonbladet – 8 mars 1843, sida 1

rummet ej några prydnader, utan vittnade i all om det barbari, som utgjorde hufvuddraget hos mannen med det sjelftagna binamnet ami du peuplen. I ena hörnet syntes demagogens säng, örsedt med ett omhänge af purpurrödt ylletyg, och öfver hufvudgärden hängde en ritning af guillotinen, innesluten i förgylld ram. Vid motsatta väggen stod ett badkar af fläckig marmor, äfvensom ett litet bord med skrifmaterialier, och i midten af rummet hvilade en ottoman med brunt sammets öfverdrag, på hvilken Marat brukade intaga sin siesta efter blodruset. Ben vällustige vampyren hade redan stigit i badet, der han gemenligen brukade sitta något öfver en half timma, då sysselsatt att genomögna sina spionrapporter, underskrifva dödsdomar, ihopspinna intriger och dylikt, vittnande om en fallen mensklighet. Denna gång var han lifligt upptagen med att genomläsa några få rader på en afryckt papperslapp, som han höll i den darrande handen. Det var en förteckning på de 27 deputerade, som han på morgonen låtit häkta, och öfver hvilka personer afrättningsprotokollet redan låg på bordet, färdigt till underskrift. Under läsningen uppdrog sig ofta den tjocka oeh såriga öfverläppen till ett sardoniskt grin, blottande den maskstungna tandraden, der vilddjursbetarne vittnade om det blodtörstiga monstret. Efter att tillräckligt hafva mätlat den hungriga och lurande blicken på hetets offerlista, lade han papperet på bordet, skref, eller rättare, ritade sitt förfärliga namn under domen och började oredigt tala för sig sjelf: Allt eller intet; anarkien skall segra, jag svor ju detredan i Cordelierernas klubb. Ha, ännu mera varm blod! ty folket vill dricka frihetens skål,