Aftonbladet – 8 mars 1843, sida 1

SIR ROBERT PEELS TAL OM INDISKA ANGELÄGENHETERNA. Det nämndes i går, att det märkvärdigaste tal, som hölls i engelska parlamentet, då den 24 sistlidne Februari frågan der förevar om en tacksägelseadress till guvernören och trupperna i Indien, i och för deras förhållande i Afghanistan, var nuvarande premierministerns, sir Robert Peels, och vi meddele deraf ett utdrag. Talaren började med en berättelse angående de tilldragelser, hvilka utmärkt upproret i Afgbanistan, i slutet af år 1844, sedan ministern förut uttryckligt förklarat det vara hans afsigt, att undvika hvarje anledning tili partiyttranden, och alt han derföre på förhand måste bedja om ursäkt för hvanje af honom yttradt ord, som kunde syfta derpå. I Oktober månad 4844, sade han, herrskade ett skenbart lugn i Afghanistan; presterne, anförarne och deras truppar kunde visserligen vara missnöjde med det of brittiska regeringen utöfvade inflytandet, men intet tillkännagaf det förestående utbrottet af en alimän insurrektion, och man hade derföre också beslutat, att sir William MP Naughten skulle den 20 Oktober afgå till Bombay, emedan han blifvit utnämnd till guvernör derstädes, samt tillsir Alexander Burnes öfverlemna ledningen af de diplomatiska göromålen vid hofvet i Kabul, då Ghilzierne plötsligen reste sig, besatte passen emellan Kabul och Gundamuck, och på detta sält hindrade all kommunikation emellan armöeen och Ostindien. Såsom närmaste anledning till detta Ghilziernes uppror anlföres, å ena sidan, att man hade velat minska den betingade betalnirgen, för alt hålla passen öppne, men, å andra sidan, att man hade velat göra deras anförare ansvarige för de plundringar, som föröfvats af deras stambröder i en annan del af landet. Derefter beordrades sir Robert Sale, att med tre regimenter forcera passen, hvilket äfven lyckades honom. Men under det han var under vägen dit, reste sig Afghanerne från alla sidor mot den i Kabul gvarblifna armöeen; sir Alexander Burnes och an-. dra officerare blefvo mördade, och då nu general Sale erhöll befallning till återtåg, tvungo honom fienderne, hvilka omringade hären på alla sidor, att söka en tillflykt i Dschellalabad, hvarest han imträffade i medio af November månad. På samma tid, som i Kabul, utbröt äfven upproret i Kohistan, och hela landet, till 80 mil bortem Ghuzni, slöt sig till insurrektionen. Den i Kabul vistande brittiska armten blef, såsom kändt är, (vungen, att i Januari månad anträda återtåget, och blef helt och hållet tillintetgjord i passen emellan Kabul och Bschellalabad. Då underrättelsen om insurrektionens utbrott i Kabul meddelades den dåvarande guvernören i Ostindien, lord Auckland, hvilken uppehöll sig i Calcutta, vidtog han genast sina mått och steg. Redan den 2 December befallte han, att en truppafdelning af 20,000 till 22;800 man skulle sammandragas emellan Sutledsch och Dschumma, och utom dess att trupperne i Pescawur skulle förstärkas, för att i hvarje händelse vara stridsfärdige; tillika förklarade han redan då, att om Kabul och trakten deromkriug skulle hafva blifvit brittiske trupperne undanryckt, nya och utvidgade operationer, Lill! återställandet af brittiska herraväldet i Afghanistan, icke syntes vara ändamålsenliga. 1 Januari månad företog sig brigadechefen Wild att med fyra rezementer forcera Keiber-passen, för att undsätta Dsehellalabad, men tvangs till återtåg. Den 19 Februari, sedan lord Aucklandblifvit underrättad så väl om detta felslagna företag, som om den i Kabul stationerade armöens undergång, antydde nan visserligen general Pollock, till hvars division den Wildska brigaden hörde, att använda alla sina krafter, för att befria der i Dschellalabad inneslutaa Saleska brigaden, men tänkte äfven på de oflicerare och fruntimmer, som befunno sig ifångenskap hos Åfganerne, och lofvade, att vidtaga illa möjliga mått och steg, som på något sätt unde leda till lycklig påföljd, för att utverkal ieras befrielse. Redan förut, den 40 Februari, ade han förständigat den i Kandahar kommen-: lerande generalen Nott, alt, efter eget omdömes):! örmåga, sörja för sin korps säkerhet, samt förl: ipprätthållandet af den brittiska vapenäran. Så todo sakerna, då lord Auckland afträdde från sin!