Aftonbladet – 8 mars 1843, sida 1

Utsmyckade täckelse, der skräckregeringens drama dikterades af den store sanskulotten Jean Paul Marat, i midten af sitt jakobinerhol Efter att hafva emottagit den dagliga afgudadyrkan i Jakobinerklubben, återvände Marat den 44 Juli 1793 till sitt, af pöbeln väl bevakade hus, beläget vid den då, till hans ära omdöpta gränden, Rue de la libertd. Såsom president i blodskonklaven, hade han denna förmiddag uttömt bela förrådet af sin råa munvighet, slagit omkring sig med de utslitna fraserna om frihet, patriotism, fädernesland, samt undertecknat den beryktade adressen till folket, för att uppreta pluraliteten i konventet till insurrektion. Sedan vidrörde han, med mycken öfverspelad blygsamhet, den lagerkröning, som han emottagit, till bevis af nationens kärlek; hänviste tll sin oegennytta och sitt Jågande nit för jemnlikhetssystemet; svor, att aldrig öfvergifva folkets sak, och slutade med att begära Girondisternas hufvuden, hvilken fromma bön naturligtvist bifölls med stojande bravorop, hvarefter han lemnade tribunen. Hemkommen, afkastade han, med en min af den bittraste ironi, den röda toppmössan, liksom ville han säga: der ligger Frankrikes suverän; insvepte sig uti en nattrock af smutsig flanell och inneslöt sig Så i sin sängkammare, för alt der uppfriska den af utsväfningar förstörda fysiken med ett stärkande bad. Det nämnda sofgemaket var ett oansenligt och mörkt kyffe, der oordningens ande enväldigt förde spiran. Med undantag af några lättsinniga och uppskakande målningar, såsom en dansande och naken glädjeflicka, af Pointre, och Ludvig XVI:s afbuggna hufvud i bödelns hand, af David, egde