Aftonbladet – 3 mars 1843, sida 1

och utveckla sig lyckligtvis rältvisans, framskridandets och frihetens stora idter. De framträda utur de abstrakta och nästan uteslutande sentimentala former; 1 hvilka de nära ett halft århundrade varit inneslutna, ordna sig samt antaga småningom praktiska och organiska former. Det finnes således nu för tiden hos folket behof, önskningar, syftemål, och hos ännu ett från borgarklasserna afsöndradt parti idder, hvilka med tilltagande styrka påkalla uppfyllandet af de förboppningar, som med en så ädel enthusiasm år 89 helsades al våra fäder. Och dessa förhoppningar, för hvilka Frankrike så ädelsinnadt och med så mycken ära utgjutit sitt blod på slagfälten, dessa sköna förhoppningar skola ingalunda svikas; man kan lita derpå med fullkomlig visshet. Men hvilka tiderymder skilja oss ännu från det ärorika verkliggörandet deraf? Se det blir frågan. Detta tvifvelaktiga problem innefattas helt och bållet i dessa ord: Den officiella borgarklassen, det vill säga den, som styr i parlamentet och i konseljen, skall den väl, då den styr muvemanget, sjelf fullborda det sociala verk som bör göras, eller skall den göra motstånd, i det den blindt ställer sig, liksom en bom, tvärs för pånyttlödelsens verk C Det är af högsta vigt för folkets intresse, för samhällets och mensklighetens pånyttfödelse, och af ännu högre vigt för borgarklassens intresse, att denna sjelf en gång måtte förstå sitt kall och sjelf uppfylla det. Men folket säger sig, vid åsynen af hvad som nu händer, att dess anförare narrat det efter segern. Dess tro på dem, som fört det i striden, är redan tillintetgjord. De fiendtliga känslorna hafva redan intagit misstroendets plats, och ligga fördolde inom massornes sköte. Traditionerna om den revolutionära anda, som upptändes af borgarklasserna och af deras filosofer under sista århundradet; de uppstudsighetsoch upprors-läror, som de så ifrigt uispridde inom alla samhällsklasser; de exempel, som gåfvos åren 41789, 1792 och 4830; det exempel, som oupphörligt gifves i parlamentet och i pressen af män och: partier, hvilka hvarje dag, per fas et nefas, stiga till maktens höjd; de tilltagande bedrägerierna, de plågor som jäsa invärtes; de häftiga motverkningarne af den yttre förödmjukelsen, som oupphörligt upprifva nya sår i känslan för nationalvärdigheten; anarkien i sakförhållandena; sedeslösheten hos styrelsen och hos menniskorna; alla dessa orsaker, alla dessa besvärande omständigheter ut-veckla i landet en omstörtningsfanda, som redan till en betydlig del förenår sig med utvecklandet af idcer, hvilka framgå på området af samhällets pånyttfödelse, af dessa idter, hvilka framtiden olyckligtvis tillhör, och hvilka hafva för sig den stigande ebbens oemotståndliga vågp, såsom en socialistisk publicist nyligen dristigt yttrade i en offentlig talare-stol. Ja! det är helt visst: en storm bildar sig i samhällets innersta regioner. Idfcer, som hafva samhällets konstituerande till föremål, och för hvilka de ofliciella borgarklasserne fortfara att vara helt och hållet främmande, sprida sig bland massorna; och de orsaker, vi nyss anfört, gifva dessa våldsamma ideer en allt mera besämdt revolutionär karakter. Det är icke endast, vi upprepa det, den politiska konstitutionen, det i är sjelfva den sociala konstitutionen om hvilken det är fråga; och om förmögenheten dröjer för länge att räcka handen åt arbetet, i stället för att ingå ett stort och bestämdt förbund med detta, skall, innan en sådan lycklig tidpunkt upphinnes, ett fruktansvärdt krig uppstå i veriden. En stor förändring förberedes sålunda inom samhällets sköte. Massorna, understödde af en ifrande del af den borgerliga ungdomen, kasta sig in i muvemangzet, under upprorets fana. Ett annat från borgarklassen afsöndradt parti söker att följa rörelserna, att ordna dem, och att öfvertyga samhället och dess maktägande om tidernas lagliga kraf, och om mensklighetens rättigheter. Hvad som nu för tiden tilldrager sig, står således i en träffande öfverensstämmelse med, hvad som tilldrog sig före år 1789. Idcer bildade sig inom borgarklasserna för hvilka den gamla ari stokratien, med några undantag af dess kunnig