Aftonbladet – 3 mars 1843, sida 1

WII ADA NAT AEPINIT NBT ANV ER RESO Idet är blott fråga om att tysta det och draga fördel af det. Vi skola förklara oss: Hvilka äro folkets rättigheter? Folket har icke egendomsrätten; det har endast arbetet; men det eger icke arbetsredskapen. Folkets rättigheter äro således rättigheten att arbeta, och att fritt, men på föreskrifvet sätt, begagna arbetets verktyg, rättigheten till den lagliga afkastningen af dess arbete, till välstånd genom arbete och till uppfostran af samhället. Efter eröfrandet af dessa ursprungliga rättigheter, af dessa samhällsrättigheter, och blott genom denna eröfring, blir folket i stånd att utöfva sina politiska rättigheter. Det är derföre, som dessa fundamentala rättigheter äro de sanna demokratiska rättigheterna. Deras organiserande är att organisera demokratien. AH annan demokrati är ieke annat än en demagogi, en luftbild, elier en osanning. Nå väll hafva de borgerliga klasserna, allt sedan sin seger, sysselsatt sig med att organisera dessa folkets rättigheter, att söka garantier för dessa folkets verkliga fördelar, att genom institutioner utveckla dem i samhället? Ingalunda; de häfva icke en gång tänkt derpå. Nej! långt ifrån att tänka derpå, hafva dessa klasser genom sina officiella organer och sina tidningar af alla färger, med förbittring satt sig emot all den åtrå efter reformer, som de praktiska slutföljderne af 4789 års begrepp om rättvisa, frigörande och ädelhet utvecklat inom samhätllsinrättningarnes fredliga och vetenskapliga områden. I afseende på folket, på proletärerne, på massorna, som arbeta och som lida, — i sjelfva verket, och oansedt fanornas färg, orden och skenet — hafva de politiska borgarklasserne 1 tysthet kommit öfverens om, att icke göra det ringaste till folkets fördel, och att, i sjelfva verket endast i stället för den gamla feodala och landtaristokraftien, uppställa en borgararistokrati, en penningaristokrati, en industriens och alla slags rikedomars aristokrati. Det är sannt, att borgareandan icke mer bryr sig om börden, för att öppna sina leder åt personerna; hon kunde det icke, emedan hon icke frågar efter annat än rikedom; men hon gör icke något för dem, som icke ega någon rikedom; och hon tillbakavisar med hån eller försöker att skymfa den anda, som vill organisera de ännu misskända intressena, genom att kalla denna en omstörtningsanda. Borgareklasserna hafva endast gjort en sak: de hafva kastat sig öfver de besegrades qvarlåtenskap; de hafva tillvällat sig makten; de hafva med ursinnighet bestridt hvarandra dess sönderrifna lemningar. Då de icke kunde komma öfverens om delningen, hafva de delat sig och kämpat med hvarandra om rofvet. För hvad annat se vi den politiska borgarklassen i Frankrike nu för tiden ifra, om icke för denna usla och eviga strid om maktens egande, för denna maktens outsläckliga törst efter makt och företräden till embeten och för den krassa ärelystnaden? Och, i detta krig, i hvilket de stora partiafdelningarne förlorat sina namn och sina fanor, hvari kotterierne sjelfva tillintetgöra hvarandra och oupphörligt bytt om roller, hvad skåda vi der, om icke ett allt tydligare åsidosättande af dessa känslor, dessa idter, dessa principer, dessa förhoppningar, hvilka närdes år 89, och som bordt, om de beträdt den organiska och praktiska banan, föra det nyare samhället till en fruktbar och ärorik pånyttfödelse? Somlige af dem, som innehafva makten, tänka icke på annat, än att upprätthålla sig der, och i stället att komma massans intressen till hjelp, söka de endast att hålla massan tillbaka, att qväfva de oordnade utbrotten af misskända behol och att undertrycka dessa. Andra åter, som söka i dem ett fast stöd för att kunna kullkasta de maktegande, tilltala dem endast för att uppreta dem i afseende på de politiska rättigheterna, hvilkas eröfring likväl för dem endast skulle vara skenbar, på den underordnade plats i samhället, som de, i hvarje förhållande, intaga. Somliga tysta dem; andra åter begagna sig af dem i det de uppägga dem för öndamålen af sin politiska äregirighet. Men utanför alla dessa utanför den parlamentariska sferen, utanför den officiella borgarklassen, alstras