Aftonbladet – 2 mars 1843, sida 2

IR REKTOR ALMQVISTS SVAR PÅ UPSALA DOMKAPITELS SEDNARE FRÅGOR. (Slut från gårdagsbl.) In. Erkänner Hr Rektorn Äktenskapet vara en Gudomlig Stiftelse, samt den trohet, hvartill makarne, enligt församlingens bruk, i alla tider genom Vigsel sig förbinda, vara i full öfverensstämmelse med Christi läras både ord och anda, och denna trohetens beseglingsakt således vara cn helig, nödig och vördnadsvärd stiftelse? Till upplysande af detta ämne, hvaröfver en bok skulle vara att skrifva, och hvarom. säkert innan århundradets slut hela bibliotheker blifva för fattade, fordrar dock rummets inskränkthet här. att jag så sammandraget som möjligt, och ändock tydligt, framställer min tanke. Jag skail derföre göra det i blott 3 punkter, åt hvilka, hvar för sig, jag vördnadsfullt anhåller om EHL.D.C:s särde!es uppmärksamhet: 1:o Kan jag icke bifalia den pantheistiska åsigten af verlden, enligt hvilken Gud skulle vara verkande orsak till ell, följaktligen såväl tillzallt ondt, rasande, skadligt och vanvettigt, som till det goda, nyttiga och förnuftiga. Jag dyrkar i Gud ett väsende, som, sjelf öfver allting godt och fullt af visdom, icke arbetar till det elaka, uriniga och förderfliga, som ofta I verlden visar sig. utan endast till det rätta och förträffliga. Hvad H. D.C. vidkommer, så måste äfven det nödvändigt, Lill följe såväl af den Hel. Skrifts lära, som al vår kyrkas bekännelseskrifter, biträda samma åsigt ; med andra ord, IH.D.C. kan sjelf icke vara panheistiskt, utan måste stå på samma linie med mig I den bekännelse, jag nyss uttalat. Häraf följer med ovedersäglig visshet, att så ofta man finner något verkligt (ej inbilladt) ondt, oförnuftigt och förderfligt i inrältningar och nstilutioner, lika väl som hos enskilde, får man cke för dem söka ett skydd genom påståendet, utt de äro Guds verk; hvilket de, såsom sådana, cke kunna vare. Utan måste man, med den ledning historien också gilver, i dem erkänna svaga nenniskors försök, hvilka, så illa de ön i många tycken utfallit, dock på sin ståndpunkt och i sin id kunnat vara ganska aktnings irda. Endast då