Aftonbladet – 1 mars 1843, sida 1

men du får ej mycket vara inne, gå ut och lags till något frukost, herr Julius är på resan och är kanske hungrig.n Åter försvann flickan, och der satt han nu ensam med gamla mamsellen, drickande kaffe och sträfvande med materien och själen så godt har kunde. Han trodde sig göra sin sak bra, mer märkte snart, att gamla mamsellen ej längre vill inlåta sig i abstrakta diskurser om aningar och drömmar, utan tvertom ville göra en direkt tillämpning af sin och den unge mannens samman: gjutna blickar in i andeverlden. ,Vi förstå således hvarandra, yttrade hon slutligen; min tanka är ju också er, herr Julius? Ja visserligen.n Ack, hvad en flicka är olycklig, när hon iöj i ett sådant tillstånd, som jag! ,Förlåt mig, min bästa mamsell, i hvilket till stånd är ni då?, aJo min herre jag är verkligen i ett sådant till stånd, att man måste göra afseende på min belä genhet. aJaha,, sade studenten ej litet förlägen, adetä hvarje -menniskas pligt att göra afseende på et sådant tillstånd — hm, hm, på en belägenhe hm, hm.y aVet ni då min belägenhet, frågade Mamsel len, ni vet hela min olycka?, Nej inte alldeles så precist, svarade studenten men edra egna yttranden — ni kan vara öfver tygad om min deltagande tystlåtenhet. cOhl det behöfs inte någon tystlåtenhet , hel verlden vet den förut, suckade mamsellen. aMen jag har verkligen ej bört något, sad studenten. Det har ni icke, det vill jag tro