Aftonbladet – 1 mars 1843, sida 1

SÄGER ASA RER SST IR SR Fa Ta NO FILA SI Bel PASTA SID år 48413, 500 millioner gulden, med ungefär 4 millioner årligt intresse; men år 4840 hade den ökat sig till 4024 millioner, med 40 Jäger fyrtio) millioner årlig ränta. Under en 23-årig fred bar Österrike således icke förmått bri nga utgifterna till öfverensstämmelse med inkomsterna , utan ständigt gjort nya lån. Ett bevis på ringheten al de framsteg, folkets välstånd under tiden gjort, är alt räntan ännu står lika högt, som 1844, nemligen Uil 3 a 6 procent. Hufvudorsaken är, att jordbruket, landets hufvudnäring, drager en för hög grundskatt, hvilken för Österrikiska arfländerna utgör nära tre gånger så stort belopp, som i Engl and. Österrike, ett åkerbrukande och ej öfverbefolkadt land, frambringar öfverhufvud icke nog spanmiål för eget behof. — Hufvudorsaken till Österrikes stationära belägenbet finner förf. i byråkratien, i centralisationen af all myndighet och deraf följande brist på kommunalfrihet. Förf. framställer i detta hänseende England, med sina få statsembetsmän och sina municipala rältigheter, som en motsats till Osterrike, och anmärker, hvad man äfven ofta förgäfves sagt till vår regering, att elt folk icke blir moget för kommunalfriheten annorlunda, än genom dess besittning och utöfning. Det har aldrign, säger iörf., fattats österrikiska regeringen vilja att lyckliggöra folket; hon har aldrig upps såtligen, af kall beräkning, satt medborgarnes välfärd på spel för ärezgiriga och egennyttiga ändamål; dess afsigter hafva alltid varit rena och lofvärda, så förfelade ock medien varit. Men en enda grundide genomlöper också kela kedjan af Österrikes s politik: sträfvandet efter lugn för ögonblicket. Energiska reformer äro nödvändiga. Icke sjäiarnes antal, icke mängden af soldater, icke bajonetterna utgöra en stats styrka; endast på nationens allmänna anda, på dess känsla af sitt värde kan en regering stödja sig. Hvarken kärlek eller fruktan utgöra nu mer säkra band mellan regering och Tolk, utan endast aktningen, ty folken hafva blifvit män. Men mellan regenten och folket ligger ett svalg af felaktiga, ruttna institutioner. Det är likväl statsmannens problem, att afpassa dessa institutioner efter de olika phaserna i folkets lefnad. Skydd för de andliga och materiella intressena, aktning för de medborgerliga rättigheterna, äro de första fordringar folket gör på regeringen. Men med afseende härpå är det ock regeringens första plist att hos folket väcka och utveckla en nationell, en allmän anda, ett lefvande deltagande i de offentliga angelägenheterna, och en räsonnerad, förnuftig tillgifvenbet för regeringen, hvilken, emedan den förmår göra sig reda för sina motiver, också är mäktig att i nödens stund visa sig verksam i Handling. Så länge medborgaren är van att belrakta staten och regenten somen instilution, med hvilken han intet har alt skaffa, känner han ej heller någon kallelse att sluta sig till dem och understödja dem. Folket har blifvit myndist; regeringen må derföre uppgifva sitt förmynderskap; den må genom ett fritt beslutande härtill helga den stora grundsatsen af sjelfstyrelse.n Förl. uppställer vidare såsom vilkor för Österrikes pånyttfödelse införandet al kommunalstyrelser, offentlighet vid domstolarne, domarekorpsens oberoende af regeringen, juryinrättning, och slutligen en gemensam representation af deputerade från alla stater, och al alla stånd — dock om möjligt så, att dessa ej nödvändigt valdes inom ståndet. Denna representation skulle utgöra en bögsta instans öfver provincialständerna och för öfrigt hafva samma attribuler i afseende på beskattning och lagstiftning, som representationer i fria, konstitutionella stater vanligen ega. ng a je a