Aftonbladet – 28 februari 1843, sida 2

Studenten sof ej den natten, dels af köld, dels af sin oro öfver plånbokens tillstånd; han skulle betala nattlogis och femton mil på aderton skilling; gör mig det efter. Det dagades ändtligen; pigan kom in med kaffekoppen och en gräddsnipa af japaneradt bleck samt ett ledbrutet sockerskrin af brunmåladt glasarbete. Det var godt att få en varm tår uti sig, tänkte studenten och grep verket an. Jag harn, började han, som under natten uttänkt en slags planlös plan; jag har ej riktigt reda på hvem som bor der borta på den der herrgården en fjerdingsväg härifrån, åt Packarbo till? ;Jo, der bor mamsell.n pHvilken mamsell? Jo, mamsell, återtog pigan, hvad hon heter kommer jag inte ihåg, men hon kallas mamsell på Rosenhult.n ,Jaså, det är en beskedlig menniska? Hon ?) utropade pigan; jo det är rätta fan det.n Hvad säger du, är hon ej beskedlig? Å jo, visst är hon det, men ett argt stycke är det; tacka vill jag mamsell Olava., Olava, hvad är det för en? frågade studenten. VÅ jo, det är riktigt en liten engel, och bara gumman dör, så ärfver hon Rosenhult., Studentens plan utvecklade sig. Olava var en engel och han hade mycket förtroende till dylika englar; han tvifiade ej på att en flicka skulle bjelpa honom ur hans nöd och beslöt derföre att helsa på vid Rosenhult. Jag är något slägt med mamsell Olava och skall helsa på der, yttrade han till pigan, för att få någon reson att gå dit och försöka sin lycka.